Läsning - och bad 5

Har legat och läst under förmiddagen. Läste ut Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap, en feelgoodbok av Mary Anna Shaffer, som jag lånat av Kristina. Eller snarare som Kristina lånat mig. Skillnaden är om man begärt att få låna, då lånar man av - om utlånaren vill att man ska läsa boken och lånar ut den till en, utan att man begärt det, så lånar personen ut boken - enligt mig finns den distinktionen. I mitt huvud i alla fall, tveksamt om andra skulle hålla med, rent språkligt. Tala om sidospår...

Boken är är behaglig läsning, sorglig ibland, men mest drivs man vidare av stillsam nyfikenhet på personerna i den ovanliga romanen. Händelserna utspelar sig under och efter andra världskriget och är, i stort sett, skriven i brevform. Huvudpersonen är en författare, Juliet, som behöver en idé till en bok. Av olika anledningar reser hon till Guernsey, den lilla ön i Engelska kanalen där det mesta utspelar sig. Läsvärd.

Gårdagens kulturdel i SvD innehöll en lång artikel om Neil Gaiman, en av mina favoritförfattare, med anledning av att hans The Graveyard book, nu kommit på svenska. Samuel fick den i julklapp julen 2008 av sin pappa och jag läste den också då. Älskade den förstås, precis som nästan allt annat Gaiman skrivit. Kyrkogårdsboken blev titeln på svenska. I motsats till sitt namn tycker jag det i slutänden är en varm bok om livets styrka.

Dagens kulturdel innehöll en intressant artikel om Yvonne Hirdman, som varit professor i kvinnohistoria vid Göteborgs universitet och professor i genushistoria vid Stockholms universitet. Hon har skrivit en bok, Den röda grevinnan, om sin mamma. Det är en bok jag ska lägga till på min läslista. Av någon anledning blev bilden väldigt liten här nedan, men det förminskar ju inte innehållet på något sätt...

Vinterbad igår, som vanligt numer på lördagarna. Trots en enorm trötthet gick jag och badade - kände mig förstås piggare efteråt. Det gör man!

Utsikt genom bastufönstret.

Vaken denna gång - litet halare än förra veckan att ta sig fram till doppet igår.

Hatt-baby!

Samuel sjunger de märkligaste rader emellanåt - "man kan knarka och hamna i tv" sjöng han i dag när jag kom hem. Låtar på främmande språk, som "översätts" utifrån hur de låter, är en lustig språklig rappakalja. Lyssna på Youtubeklippet.

Vinterbad 4711

På väg över bron till Restaurangholmen och b-a-d-e-t. Himla tjatiga inlägg...

Vaken! Fint utsågad som ett hjärta, vilket knappt syns längre. Isstyckena som vindskydd... Mycket fint! Klockan är bra precis 16.00.

En stund senare var det alldeles mörkt, men otroligt skönt att doppa sig i det kalla vattnet - efter en stund i bastun förstås. Lägg märke till den fina staven som sitter i isen, så man kan hålla i sig när man stiger ner i vattnet. Handduken slängde jag bara på isen invid vaken. Vattnet nådde mig strax ovanför knäna, perfekt att bara sätta sig ner så är man doppad.

Det vita i mitten är omröraren som bubblar upp vattnet i en liten kaskad.

Idag doppade jag mig tre gånger - obeskrivligt skönt!

Glädjeämnen en januarimorgon

Här lutar jag mig mot hopknölade kuddar när jag läser min morgonlektyr, som kan vara en bok eller morgontidningen.

Nedan en av de dikter som gladde mig i morse. Den är skriven av Florence Vilén, en välbeläst dam (googlar man henne så hittar man flera sidor med exempel på vad hon presterat under åren - mycket som är spännande) med många strängar på sin lyra. Hon är både romantisk och rått livsrealistisk. Dikten är ur hennes senaste bok Purpurpränt, som jag fick, dedicerad, av henne här om kvällen efter en trevlig och tämligen litterär middag hos en gemensam vän.

Känner igen mig när jag läser dikten. Kanske ska man inte vara helt ung för att uppskatta eller förstå den...

Utsikt när jag lutar mig mot de hopknölade kuddarna - Samir i djup sömn vid sängens fotända, och den vackra linnekretongen som är överdel på pläden vännen Siri sytt till mig i present för flera år sedan. Mitt älsklingstyg!

Samuels 1800-talsked i silver, som jag använder för att röra om i mitt kaffe. Den har han fått av sin farmor Åsa. Den är så otroligt välgjord och behaglig att hålla i handen - smäcker och lätt. Varje gång jag håller den i handen gläds jag åt det perfekt avvägda arbetet, bland det vackraste och enklaste jag sett. Jag skulle gärna vilja veta vem som gjort den.

Tillägg: Har hittat ett papper som medföljde skeden. Den är gjord av Nils Lundholm, som 1811 var gesäll i Arboga och blev mästare i Lindesberg 1821. NL som syns i stämpeln är alltså hans initialer.

Se bara den lilla randen (den har säkerligen ett namn) som markerar övergången mellan skaftet och den kupade delen. Subtilt. Och på skaftets yttre del finns den andra utsmyckningen, silverstämplarna. Inte gillar jag uttrycket Less is more, men i detta fall stämmer det.

Vill man istället för att njuta av glädjeämnen gråta en skvätt, kan man lyssna till denna sång, här rent och chosefritt framförd av Thåström. De spelade den på P2 för en stund sedan och som vanligt... Tja, lyssna och se vad som händer.

Fredagsmys

Jag hör härliga skratt utifrån korridoren. Ungar som inte kan hålla sig, inte kan kontrollera sitt skratt - härligt! Fullt av liv.

Med jämna mellanrum hör jag hantverkarna som håller på att modernisera fläktsystemet. Det dammar, surrar och kylan smiter in genom de stora borrade hålen i ytterväggarna.

Kollegerna dräller in med fredagslyckan lysande i ansiktet, litet småprat, en kopp kaffe, knappande på datorer och skratt åt fredagshistorierna som utbryter precis när lektionerna är slut.

Själv ska jag hämta Samuel och två av hans kompisar, som ska sova över hos en av dem. Ska bjuda dem alla tre på McDonalds efter att ha fått följande SMS från Samuel nyss: Jaehungri´.

Vinterbad 3 - tusan, vad kallt!

Johodå, vinterbadade idag med. Njae, badade... Satte mig ner och stänkte kallvatten över mig. Alldeles vid iskanten.

Det var nog inte så kallt som jag trodde, det var mest inne i huvudet det trodde att det var så himla farlig, för att det var -11 grader i luften. Iskanten var bara ett par decimeter bort. Nästa gång ska jag försöka vara litet modigare och doppa mig ordentligt.

Idag var det bara Kerstin och jag som vågade oss till badet. Lyxigt! Men oj, så trött man blir efteråt.