Efter tröttuppehållet

Ja, se där! En dag med tid och ork att blogga! Jag har faktiskt läst mina favoritbloggar några gånger de senaste veckorna, även om jag inte kommenterat. Arbetet, barnet, livet kräver sin tribut och ibland är det bäst, för alla parter, att man prioriterar.

Sedan jag var sexton år har jag skrivit upp varenda bok jag läst. I slutet av varje år går jag igenom vad jag läst, funderar litet över varför det blev just den eller den boken, och så undrar jag numer varför jag läser så få böcker varje år. Det är ett av mina viktigaste intressen, ja, viktigaste är ett bättre ord än största, för det är viktigt för mig att läsa. Jag förtvinar utan text eller bilder. År 2006 läste jag 31 böcker, eller som jag ser det, bara 31 böcker. Jag vet, det är ingen tävling, men för att hinna med mer av det jag vill läsa får jag nog dubbla antalet per år, minst. Alltså måste jag ta bort något annat...

Som om jag inte hade högar av böcker som väntar på läsning, har jag gått och kikat på rean - ännu bara på en bokhandel. Det blev Istanbul - minnen av en stad av Orhan Pamuk, en illustrerad upplaga av Abarat av Clive Barker - rekommenderad av en av mina elever, och så de två mest spännande böckerna: Ljuset och rummet, en stor, fin fotobok med svartvita fotografier från Rom 1949 av Lennart af Petersens och samma ställen omfotograferade av Åke Hedström 2000-2001 och Långtråkighetens filosofi av Lars Fr H Svendsen. Den senare, som behandlar ledan i våra liv, tilltalade mig redan med med sin titel. Livet är ju så tråkigt bitvis att man knappt står ut - ja, för mig är det så i alla fall, trots att jag egentligen har att göra i stort sett alltid. Spännande att läsa den ska det bli!

Så här under sportlovet får man väl lov att sporta litet också, så jag har bl a åkt skidor med sonen.


Vi har besökt samlarutställningen på Nordiska muséet - klart värd att se. Samuel hade nog ännu roligare än jag åt alla konstiga samlingar av kritpipor, råttfällor från hela världen (samlas av en pensionerad professor i Uppsala....), näsdukar, plåtburkar, tablettaskar, Kinderäggleksaker...

Samuel har också gjort en reklamfilm utifrån en av sina roliga idéer. Han tog asken till ett läppglans jag köpt och lade i en minimorot, spelade in en reklamtext han hittat på om läppglansets effektivitet, vilken han förevisade genom att stryka den lilla moroten, från McDonalds för övrigt, längs läpparna. Sedan talade han om att det även gick att äta och tog ett knakande bett av "läppglanset". Här nedan en reklambild han tog innan inspelningen.


Nu är han och åker skidor utför med sin fader. Själv ska jag läsa.