I måndags bakade Samuel saffranskaka, vilken han verkar tycka bättre om att baka än att äta. Han gör allt själv utom att smörja och bröa formen och ta ut kakan ur ugnen - det förra tycker han är besvärligt, mest bröandet och det senare vill varken han eller jag att han ska göra ännu.
Kakan har Samuel glaserat med vanlig glasyr av florsocker och vatten.
Igår utbröt influensan med nästan 40 graders feber och ett oändligt snytande - inte på mig, utan på Samuel. För att distrahera honom i värsta frossan läste jag högt ur hans bok, Den långa flykten, för honom i en och en halv timme, med stearinljus tända i hans rum. Så mycket jag kom ihåg av den, trots att jag läste den 1975. Det speciella kaninspråket mindes jag nästan helt.
Mörkret sänkte sig och det började snöa i det blå ljuset utanför fönstret - om inte Samuel hade varit så dålig hade det varit perfekt. Å andra sidan hade jag inte fått läsa för honom då, så...
17 comments:
Om det inte är värre sjukdomar än så, gör det ju inget - det tränar bara immunförsvaret... (fast så säger jag inte mer än första dagen på en förkylning...!)
Här ska inga kakor bakas på många månader!
40 graders feber låter inte roligt. Hoppas att han kvickt blir frisk igen!
Jag är inte mycket för sötsaker, men saffranskakan ser riktigt, riktigt smarrig ut. Vad duktig han är, Samuel!
Bloggblad: Det är väl ok med influensan, men han har varit mycket sjuk under hösten. Förstår inte hur han orkar.
Nä, det blir inte så mycket bakande här heller. Matbröd, men ingen annat. Vågen har sagt sitt. :-)
Christina: Influensan tar sin vecka, har jag förstått. Hoppas själv slippa bli smittad.
Saffranskakan är mycket god! Samuel har varit med och lagat mat sedan han vbr blöjor, faktiskt. Då bakade vi på golvet.
Bar blöjor ska det ju vara...
Du anar inte allt vad jag gissade på innan jag såg din andra kommentar ;)
Christina: Kanske anar...
Men hur bär du dig åt för att inte bli smittad? Jag äter hur nyttigt som helst med en mängd vitaminer och promenerar och sover ... och åker på det ändå...
Fast det känns redan lite bättre...
Bloggblad: Ingen aning om hur jag bär mig åt! Får inte kräksjukor heller - har inte haft på minst 30 år fast jag sitter bredvid sjuk unge och både kolleger och elever faller som käglor runt omkring mig...
En läkare sa att jag fått migränen istället - undrar verkligen om det fungerar så? :-)
Krya på dig - läs och gör det du orkar, som är trevligt!
Såg inte förrän idag den vackra saffranskakan som jag ska baka någon dag när jag känner för det. Jag har nämligen några par saffranspaket över (det blev aldrig av att baka fler saffransbullar än dom till Lucia...)
Vid det här laget är väl sonen frisk hoppas jag, så att han kan gå till skolan och sjunga och spela igen.
Va konstigt - har min tidigare kommentar fallit bort. Skrev då att fästmannen är verkligen såå duktig på att baka, men blev lite besviken på att jag inte fick smaka. Men god ser den ut att ha blivit i alla fall och det är ju huvudsaken.
Antar att Samuel är ok igen och åter i skolan. Jag har "underställ" till honom. Lägger ner det i brevlådan. Kommer kanske bra till pass nu när det blivit litet kallt ute.
Ha det bra ni båda och kramisar
En god Alla Hjärtans Dag önskar jag er båda!!
Har du slutat blogga?
Kram från grannen
Haaalllååå???
Hoppas inget otäckt har hänt...
Saknar dina inlägg, det var länge sedan du uppdaterade!
Antligen har jag hittat hit!!! Skulle lägga mig tidigt ikväll. men fastnade här. En underbar blogg du har Amber. Du skriver så känslosamt utan att använda "känsloord". Jag blir både glad och eftertänksam. Kommer tillbaka. Har inte läst riktigt allt ännu, det finns några inlägg från 2007 kvar att glädjas åt, och innan dess kanske du har hunnit skriva något mer?
Ja just det. Din bild(nyckelringen), har du nyckelringen på riktigt eller har du hittat bilden någonstans-Jag vill också ha en så´n . Nyckelring alltså. Var på konferens nyligen- en massa inspirerande kvinnor. Där diskuterade vi hur vi uppfattade olika ord. Jag uppfattade/r bitch som något positivt, målmedvetet och för vissa obekvämt- Hurra
Kära människor: Inget hemskt har hänt mig, jag har bara varit så himla trött och i stort sett bara orkat med den prepubertala sonen, jobbet och att läsa.
eller: Tack för dina fina ord - det värmer!
Jag ska skriva, arbetar mig bara ur den otroliga trötthetens land.
Jo, nyckelringen har jag köpt i Kanada för en del år sedan. Den var gjord för mig, det kände jag direkt! Har den på min cykelnyckel.
Post a Comment