...eller en hel flod! Det senare gjorde jag medan jag såg och lyssnade på detta. Tänk vad det finns mycket dolt i människor!
Jag har ett par gånger varit med om elever som inte precis varit några stjärnor i klassrummet, men när de kommit upp på scenen fullständigt förvandlats. En flicka, tyst och försiktig, satte på musik och klättrade upp på scenen i vår aula och började dansa den mest fantastiska dans, där kroppen genast blev ett med musiken - som ett starkt poem! Som vanligt grät jag floder. På den tiden vågade jag inte visa det utan ställde mig längst bak i den mörka salongen medan hon visade vad hon ville uppträda med.
När jag pratade med henne om hennes dans, visade det sig att hon inte tog lektioner, inte förberedde dansen, utan bara improviserade. Fullständigt otroligt! Hon kunde inte stava, interpunktion var henne tämligen främmande, men hon skrev de ljuvligaste texter man kan tänka sig, både poesi och prosa. Älskade att måla. Idag är hon konstnär.
Tur att man vet så litet! Då finns det mycket att lära...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
7 comments:
Jaa, det finns mycket att lära och varje gång det händer blir man varm i hjärtat.
Panter: Varm i hjärtat blir man och det består, faktiskt i åratal! Härligt!
Jag är såååå trött på folk som har fördomar och det är så kul när de får på moppo!
Ja, visst är det ljuvligt när knoppar brister...
Vi har en sån tjej i skolan, som inte klarar att öppna munnen utan att stamma och få talproblem och rodna - men som talar högt och tydligt och spelar ut så fort det är teater och hon får vara nån annan. Märkligt - men härligt.
I min teatergrupp hade vi en blyg tjej som förvandlades när hon stod på scen. Hon blev förvandlad och jag blev alltid så tragen av hennes styrka och självsäkerhet när hon klev in i en teaterroll.
Jag jobbade med henne i gruppen i c:a 8 år -bl a varje sommar när vi spelade ute på Marholmen- och hon både växte och blev lite strongare för varje år. Teatern fick henne att växa.
Ja tänk vad mycket det finns att lära. Skrämmande egentligen vad litet man vet och kan! Och ju äldre man blir ju klarare framträder det. Men för fanken, man får tänka "jag är bra och jag duger" - annars blir man ju toig!!
Felicula: Ibland är det rätt skönt att få på moppo själv också, så man inte tror man vet!
Bloggblad: Det vilar förmodligen en viss trygghet i att få vara någon annan - det vet nog många av våra skådespelare.
Inkan: Ja, teater är viktigt för många människor. Plötsligt blir ankungen en svan - det ser man ofta som lärare.
Eleonora: Ja, när jag läste engelska på universitetet, jag som alltid varit så duktig i det ämnet, upptäckte jag att kunskapen är som en bastuba, det öppnar sig alltmer och till slut insåg jag att det finns oändligt med kunskap att inämta och att jag själv kunde sååå litet.
Man kan aldrig lära sig allt, men för mig är det en tröst att det i hela mitt liv kommer att finnas nytt att lära.
Jo, man duger som man är, men det är roligt att lära nytt också. Tack o lov ligger inte människovärdet i ens kunskaper. Ja, eller brist på...
Post a Comment