Rent ryskt
Sex män i svarta skjortor och oklanderliga svarta kostymer ställer sig framför oss på rad. Benen macholikt isär, fem av männen har något svart platt i ena handen. De tittar mycket allvarligt på oss. Han som är tomhänt stoppar utstuderat sin högra hand innanför kavajslaget och drar fram - en stämgaffel. Och si, däri bor musiken! Han tar ton, och de sex männen slår upp sina svarta pärmar och börjar långsamt och känsligt sjunga ryska kyrkliga sånger och senare folksånger, eller tonsatta dikter, som vi inte begriper någonting av. Musikaliskt förstår vi, men vad orden i sig betyder undgår oss, som ju inte talar språket.

Mannen med stämgaffeln är körledare, men sjunger också själv. Han står, precis som de andra vänd mot oss och sjunger och dirigerar. Hans händer rör sig sirligt och vackert, ibland rör sig armen och handen åt samma håll, men ofta rör sig armarna på ett sätt och händerna för ett eget liv i olika känsliga turer. Det är vackert att se. Dirigenten/sångaren går ofta så upp i musiken att han börjar röra sig framåt från sina medsångare i långsamma mjuka steg. När sången är slut, backar han och ställer sig i raden bland de andra. Allt upprepar sig och escalerar allteftersom konserten framskrider. Fantasktiskt!

Männen sjunger sina, ganska sentimentala, folksånger så vi gråter. Countertenoren sjunger som en ängel och den djupa basen, basso profundo tror jag det heter - kan ha fel, får oss alla att förundras. Det var en av de starkaste konserter jag varit på.

Vår kör sjöng fyra sånger ur en vesper av Rachmaninoff med denna fantastiska lilla manskör. Det var en ära, det får vi konstatera!

Två av folksångerna känner jag väl igen, inte bara för att en är ganska vanlig när man presenterar rysk folkmusik, utan för att min mamma brukade sjunga dem på ryska för mig när jag var liten.

Volgasången sjunger männen 73 verser av, känns det som. På ungefär vers 46 börjar jag, vanvördig som vanligt, tänka att de sjunger Rysslands historia och hur korkade vi är som sitter där och lyssnar och fattar noll, och så lägger de in ett djupt Volga här och där så vi ska tro att de sjunger om sin stora flod...