Sonen spelar fiol, rent, lugnt och säkert. Jag älskar koncentrationen! Över huvud taget älskar jag att människor kan koncentrera sig djupt och med allvar gå in för något. För mig finns det något heligt i detta. Blir sedan resultatet av det koncentrerade arbetet bra, oavsett form, sänder det nästan rysningar längs min ryggrad. Det gör mig lycklig, faktiskt. Ja, egentligen vet jag inte om resultatet alltid har så stor betydelse för att jag ska uppskatta insatsen...
Något annat som gör mig lycklig, är koltrasten på skorstenen här närheten. Tror den har slutat sjunga nu - revirgränserna är väl uppdragna för i år och makan stadigt placerad i boet...
Bilden kan tyckas vara dålig, men så ser det ut - en liten fågel långt uppe på en hög skorsten. Synd att man inte kan spara ljudet just så rent och klart som det hördes den kväll som bilden togs, den 6 maj.
No comments:
Post a Comment