Gråblått regn

Eländes väder! Har man inget annat att gnälla över, kan man konstatera att livet är rätt bra... Står i foajén i Nacka stadshus och väntar på att min kurs i Frontpage ska börja - kan inget om hemsidessnickrande - än.
Läser en och annan blogg innan jag går till sängs, hinner inte så mycket annat. Funderar över våra platta liv, eller snarare, varför vi gör våra liv så platta. Visst, de flesta av oss måste arbeta för att få ihop till livets nödtorft och gyllene kanter - men måste resten bestå av eurovisionsschlagerfestivalliv? Ljummen lättöl och pulverkaffe.

Snart ska jag på fest igen, eller snarare fester, vilket intresserar mig måttligt, för det mesta. Man blir placerad bredvid någon som, också med måttligt intresse, frågar vad man jobbar med. Mycket få människor frågar vad man gör när man inte jobbar. Väldigt ofta är det just där man hittar själva människan. Jobbet kan väl vara både roligt och stimulerande, men inte alltför många vill pyssla med det på fritiden också.

Idag har mina elever fått mig att gapskratta flera gånger. De är för sköna!

Pling, kvitter och lycka

Sonen spelar fiol, rent, lugnt och säkert. Jag älskar koncentrationen! Över huvud taget älskar jag att människor kan koncentrera sig djupt och med allvar gå in för något. För mig finns det något heligt i detta. Blir sedan resultatet av det koncentrerade arbetet bra, oavsett form, sänder det nästan rysningar längs min ryggrad. Det gör mig lycklig, faktiskt. Ja, egentligen vet jag inte om resultatet alltid har så stor betydelse för att jag ska uppskatta insatsen...

Något annat som gör mig lycklig, är koltrasten på skorstenen här närheten. Tror den har slutat sjunga nu - revirgränserna är väl uppdragna för i år och makan stadigt placerad i boet...
Bilden kan tyckas vara dålig, men så ser det ut - en liten fågel långt uppe på en hög skorsten. Synd att man inte kan spara ljudet just så rent och klart som det hördes den kväll som bilden togs, den 6 maj.

Våren

Så här såg änglatrumpeten ut för drygt en vecka sedan. I helgen hade den flera blad som var längre än 20 cm, men de blåste sönder och av i den kraftiga vinden. Nu får den stå inne ett tag - tror jag. I natt hade den frusit ihjäl, eftersom der var 0-gradigt. Själv frös jag också rätt bra, hade redan i helgen bytt till sommartäcken både inne hos Samuel och hos mig. Får nog plocka fram duntäckena igen. Turligt nog kom Samuel övertassande till min säng så jag fick litet värme.

A propos kyla - kylskåpet la av i torsdags. Suck. Frysdelen fungerar, men det är bara köpa nytt. I går åkte jag runt och tittade på kylskåp med frys. Höjd 184,5 cm - skumt mått. Det känns helt vrickat att ägna flera timmar åt en så trivial sak. Vem f-n är intresserad av kylskåp?? De finns, och därmed basta! Nu ska man välja färg, storlek, antal kompressorer, försäkring eller inte, handtag si eller handtag så - jag har valt utan handtag. Ju mindre att torka av desto bättre. Ju färre trivialiteter, desto bättre!

Kylskåpsförsäljeriet hämtar det gamla och min trasiga tvättmaskin också! Hurra! Ja det kostar, förstås. Ut med drygt 7 000kr för alltihop. Eller mer, jag vet inte så noga. Trivialiteter - inte.

Kort ljuvlighet

Absolut tyst i klassrummet. Det som hörs är en fågel som ihärdigt kvittrar utanför det öppna fönstret bredvid mig. Papper som vänds hör jag också. Skrivning! Vilken koncentration. Jag har gjort det lätt för mig denna gång - inga essäfrågor, nästan bara rena faktafrågor. Några frågor som visar att man begriper sammanhang måste finnas med, bara faktakunskaper är för kalenderbitare. Meningen med dagens skola är delvis att få elever att förstå sammanhang, stora och små. Skam vore det om vi inte lyckades med det. Men sammanhang är svåra att begripa utan faktakunskaper, så det hänger ihop.

Idag ska jag dessutom lämna över min och min kollegas observationsrapport. Det känns en aning spänt, eftersom vårt uppdrag förändrats - delvis till det sämre, enligt min åsikt. Vi ska nu betygssätta, enligt en fyragradig skala, alla delmoment, plus själva skolan... Inte så roligt för oss och inte så upplysande för läsaren, egentligen. Men politikerna vill ha det så - det går ju fort att läsa. Att det sedan inte blir något djup, eller någon ordentlig förståelse för hur just den skolan arbetar och var bristerna ligger, vad man är på väg att förbättra, det tar man ingen hänsyn till - som vanligt.

Områdena vi tittar på under en skolobservation är

• normer och värden
• utveckling och lärande/kunskaper
• ansvar och inflytandeför barn/elever/studerande
• skola och hem (gäller inte vuxenutbildning)
• övergångar, samverkan, omvärld och utbildningsval
• bedömning och betyg (gäller ej förskola)
• och styrning och ledning

Ovanstående områden har massor av underavdelningar att analysera. Vi intervjuar elever, lärare, föräldrar och skolledning och läser dokument så ögonen rinner och så besöker vi lektioner och tittar på lokaler och arbeten av alla slag. Pust.

Vad består rubrikens ljuvlighet av? Tystnaden, fågelkvittret, vårsolen, nöjdheten i att mina elever är duktiga kunskapsmässigt. De kan argumentera kraftfullt och envist och använda det jag eller någon annan sagt för att underbygga sina argument. Inte lätta att handskas med alla gånger när man bestämt något, men det gör att de klarar sig i livet och att jag får något att bita i. Just nu mest lugnet och vårsolen, faktiskt - ljuvligheten, alltså. Särskilt efter gårdagens arbete - satt kvar med två kolleger till 23.10 och arbetade med ett presentationsprogram vi ska visa på en mässa i slutet av månaden. Det är mycket nu, som Stefan Sauk sa i något tv-program.

Ska försöka fokusera på ljuvligheten idag, trots allt som ska göras. Min änglatrumpets utveckling är en härlig sak att fokusera på. Den åkte upp ur källaren för en och en halv vecka sedan och såg helt död ut, vilket väl syns på bilden. Nu har den små, små blad här och där på stammen och på grenarna. Visar utvecklingen senare under våren och sommaren också, med bild, bafatt jag kan! Målningen som syns i bakgrunden har jag gjort, det är en olja.

1:a maj - en meningslös text

Ahh, äntligen kan man vara som man är! Inga krav, så här dagen efter en afton. De flesta är bakfulla eller för trötta för att svida upp sig till den eventuella promenaden.

Sonen spelar Gameboy och gnäller om att han inte fått riktig mat till lunch. Nyss vrålade han "I want lunch!!" och slängde sig på min säng. Han hoppade sönder en spiral i den när han var runt fem år, trots att det är en Dux, så nu säger sängen "gweck" när man rör sig neråt vänster fothåll, liggmässigt sett. Gissa varför jag har svårt för att hitta när jag får en vägbeskrivning? För att inte tala om de som får en av mig... En av mina skolobservatörskolleger sa att jag var den enda lokalsinnesdyslektiker han träffat.

Ovanstående skulle bara bevisa att jag kan gå vilse i min egen text på sex röda rader.

Soldiset i dag är gyllene och jag borde ut och cykla så både jag och ungen somnar ikväll. Såg någon Alienvariant häromnatten, så nu måste jag läsa små mesiga texter innan jag somnar, så inte mörkret äter upp mig. Sonen har lagt stora lappar under sin egen och min säng, där han skrivit att han avskedat monstret under sängen och att vederbörande kan söka nytt jobb någon annanstans. Det funkade ett tag, men nu är han lika rädd igen.

"Always look on the bright side of life" tutar - det är min telefonsignal. Måste väl svara...