1986 läste jag The grass is singing, 1988 Giftermålen mellan zonerna tre, fyra och fem och Katter och 1990 Rufus.
Jag hittar ingen info om Giftermålen... Doris Lessing har den som en av sina favoriter enligt en intevju i DN: "Giftermålen mellan zonerna tre, fyra och fem" är faktiskt en av hennes favoriter, tillsammans med "Staden med fyra portar" i Martha Quest-serien.
The Grass is singing läste jag nog under mina engelskstudier på universitetet, gissar jag av årtalet att döma. Det jag minns av Giftermålen... är bara att det inte precis var chick lit, ja, termen fanns ju inte då.
När jag bläddrade i mina bokböcker hittade jag flera andra intressanta författare som jag läst det mesta, eller mycket, av: Susanne Brögger (hittar inte danskt ö), Joyce Carol Oates, Anaïs Nin, Margaret Atwood, Ursula LeGuin och Jeanette Winterson. Den senare kan kanske komma ifråga för ett Nobelpris om 20 år, vem vet? Den jag har svårast för av dess är Oates - och ändå läser jag henne...
Läser jag bara s k kvinnliga författare, är säkert frågan när man skriver som jag gjort ovan. Om jag bara skrivit s k manliga författares namn hade ingen funderat. Eller så har jag fel, vilket skulle glädja mig! Nå, jag läser väldigt blandat, man skriver inte bara med könet s a s.
Mycket finns att säga om det jag läser - det gör jag ju stor del av min lediga tid. Somligt blir väl sagt här och där i mina inlägg.
6 comments:
Hon är verkligen värt priset - "äntligen"!
Annars tycker jag det var synnerligen klokt gjort att föra en lista på det du läst. Det hade jag också behövt göra.
DMH/Samuel
DMH: Dels är jag listmänniska, dels är det praktiskt för minnet och se vad man läst - och när. Lustigt nog minns jag vad som hände när jag läste vissa av böckerna. Det blir som en slags dagbok - eh, nu börjar det språka till sig här. :-)
Jag har bara läst första delen i Martha Q-serien + Sommaren före mörkret. Ska förstås leta rätt på några fler på bibblan.
Jag har märkt att när jag skrivit boktips i församlingsbladet, har det uteslutande blivit kvinnliga författare, men jag läser gärna manliga.
Deckare läser jag gärna - och har märkt att de kvinnliga är mindre blodiga och har färre slagsmål där hjälten reser sig och springer vidare med brutet ben och hjärnskakning.
Förr märkte jag ingen större skillnad på kvinnliga/manliga (utom då på 70-talet när jag av princip bara läste kvinnokampsböcker...:) Men nu tycker jag ibland att jag kan märka en viss skillnad. Något mer action - kontra mer relationer och känslor. Dock ej vetenskapligt belagt.
Jag har läst EN JC Oates, gillade inget vidare, har börjat på flera men slutat, tills jag tänkte att jag måste igenom en.
Jag läser ständigt, har gjort det sen 5-årsåldern, men bloggar sällan om böcker, konstigt nog.
Bloggblad: Jag är litet förvånad över att du inte bloggar om böcker, när du ändå läser en hel del.
Jag läser också deckare, men tröttnar om jag inte blandar upp det med något som tvingar mig att tänka, eller reagera på språket. På 70-talet läste jag också mycket kvinnokampslitteratur. Jag har kvar böckerna än.
Oates, ja. Vet inte vad det är som gör att jag inte gillar henne något vidare.
Du kanske ska blogga om böcker litet då och då?
Hittade en Lessing-bok "Kärlekens teater" i min bokhylla, kan inte minnas att jag läst den, så det får väl bli nu då. Jag tycker bara det är att lyckönska henne till det fina priset! Ha det gott Amber.
Eleonora: "Kärlekens teater"... känner bara igen titeln. spännande att få höra vad du tycker.
Hoppas allt är väl med dig! Kram!
Post a Comment