Sunday, October 07, 2007

Sing Sing Sing

Vilken kväll Samuel och jag och ca 400 andra människor haft!! Vi har varit på konsert med Leif Kronlund och Skansens Storband. Tänkte att det vore fint för Samuel att få vara med på en så häftig konsert, med bl a Arne Domnerus. Nu visade det sig att han var så sjuk att han inte orkade vara med, men Hector Bingert var med istället som solist. Han spelade en enkel flöjt lika bra som saxofon och klarinett. Wow, vilket ös!!

Vi, dvs 17 stycken ur Kammarkören, skulle sjunga med i några låtar. Vi hade blivit specialtränade av en duktig sångerska och körledare som kan gospel bra. Det var så kul att få sjunga för full hals - inte det vanliga finliret som i mässor och requier.

För många år sedan sjöng vi Jesus Christ Superstar med bl a Lasse Lönndal, minns jag. Idag var det Malena Laszlo och Jakob Stadell som sjöng. Vi sjöng bara Hosanna ur den, men den satt ju sedan tidigare, så vi behövde inte noter där heller.

När publiken var i riktig gungning och klappade med och vrålade efter varje nummer, kom de tre extranumren. Det sista var Splanky (lyssna, ni känner säkert igen den).

När bandet började spela leddes en stapplande dam fram - Alice Babs! Hon greppade en mikrofon och tutade med samma klara fina röst som alltid. Otroligt!! Flera gånger har jag varit med om det. Vår kör sjöng med henne i Spanien 1987, där hon bodde då, och sedan dess har hon hoppat (nåja) upp efter våra konserter och sjungit flera gånger. Varje gång har jag tänkt att: Nu är det sista gången man får höra detta! Inte då! Och nu fick också Samuel se och höra henne live - det känns stort! Vi stod upp och applåderade och vrålade när hon sjungit färdigt.

Tänk jag blir gråtfärdig varje gång när Alice Babs sätter i gång med sitt jazzande. Och trumpetaren Peter Asplund, snygg och fantastiskt välsjungande förutom det gudomliga trumpetspelandet... Det var för mig, förutom Hector Bingert på klarinett, det bästa med kvällens fantastiska konsert. Och så var det himla roligt att sjunga själv också.

Samuel och jag vrålade låtar ihop i går kväll, efter körens träning, så det stod härliga till. Jag hade bett honom sjunga med där han kunde på konserten, vilket han också gjorde, berättade han efteråt.

Känner mig tacksam, återigen, över att få vara med om sådant här! Och över att kunna ge det till mitt barn också.

8 comments:

Panter said...

En riktig dela med sig-upplevelse på alla sätt. Detta kommer säkert bli ett av Samuels guldkorn att minnas när han är vuxen.

Eleonora said...

Kära du, forstod att konserten skulle bli bra. Så roligt att Samuel och du gick tillsammans och fick ännu en upplevelse att dela. Hade tänkt gå, men jag har ramlat och slagit i huvudet, så det var inte att tänka på. Ha det gott ni två gullisar...

Evas blogg said...

Vilken fin upplevelse, för er bägge. Och tänk att få lyssna till Alice Babs! Härligt.

Anonymous said...

Tack för din snabba, härliga beskrivning av kvällen - satte maken framför PCn så han fick läsa, eftersom han inte kunde vara där som planerat.
/altkompisen

AMber said...

Panter: Ja, det var svårt att inte dela med sig! Jag tror nog att Samuel kommer att minnas kvällen.

Eleonora: Men, har du slagit huvudet?! Ojoj, hoppas du kryat p dig nu då. Du får berätta sedan. Kram!!

Eva: Ja, det var inte någon varje-dag-upplevelse precis...

Altkompisen: Vad bra att din make fick en second opinion! ;-)

Bloggblad said...

Oj! Vilken upplevelse. Skulle gärna varit med och lyssnat... lite lätt mintgrön av avundsjuka, dock ej missunnsam.

Jag gillar att lyssna på gospel, men mina fesiga stämband klarar inte att sjunga sånt, tyvärr. Jag har prövat och blir hes i flera dagar.
Men å andra sidan... det finlir vi håller på med just nu med hög tessitura, klarar inte min hals just nu.
(Det där med hög tessitura skriver jag enbart för att impa...det var inte länge sen jag lärde mig vad det är.)

Det Mörka Hotet said...

Stackars Samuel...men förhoppningsvis så går dessa minnen att medicinera bort...ha, ha!

Nej, då: fler familjer skulle dela på sina hobbyn och roliga stunder - bra jobbat!


DMH/Samuel

AMber said...

Haha, mintgrön låter bättre än den avundsgröna jag vanligen föreställer mig. Men så är du färgintresserad också...

Tessitura, ja, inte helt lättdefinierat. Vad jag förstår har det med det läge man sjunger i att göra. Du är sopran?

Jag minns när jag sjöng 1:a sopran - från och med oktober, då något rekviem alltid var på gång, eller Bachs juloratorium eller Händels Messias, hade jag ständigt ont i halsen och tappade ett register, antingen det höga eller det låga under oktober t o m december. 2:a alt är perfekt. Man kan till och med röka en cigarill emellanåt utan att det straffar sig!

DMH: Rockmusik då, eller...?! Det får han också eftersom jag älskar hårdrock!

På Samuels initiativ har vi börat spela improviserade pianostycken ihop. Låter otroligt avancerat fast vi bara leker ihop. Jag kan ingenting om improvisationer, men jag bryr mig inte heller just nu. Tänkte att det får vara bara på våra villkor!