Bilden här nedan visar en ovanligt "mysig" sådan ickeplats, bakom stadshuset. I gråväder dessutom - perfekt! Sådana platser ska upplevas, om man nu kan uppleva dem, i regn eller annat grått väder och ljus. Oktober, november och februarit är bra ickeplatsupplevelsemånader. I det grå blir platserna extra icke, liksom totalt stillastående och nästan döda. Som att hålla andan länge och stilla. Fascinerande.
Pysslarådran har slagit till igen! Igår virkade jag färdigt yllemössan jag lovat Samuel till vintern, i två av hans favoritfärger - mörkblå och turkos. Nu håller jag på med halsduken som hör till. I ena änden får den en lika bred rand som mössan har med turkost invirkat.
Idag är Samuel hemma, han hade väldigt ont i magen och i morse och är genomförkyld. Dessutom åker han till Peking med pappa i början av nästa vecka, så det är bäst att se till att han är frisk då.
11 comments:
Härliga färger på mössan! Jag tycker också det är spännande med ickeplatser, de är där men på något vis inte. Peking låter inte helt fel! Semester?
Ickeplatser, vilket bra namn på något jag faktiskt inte tänkt på förr! Fast jag förstår precis vad du menar. Och erinrar mig "egna" ickeplatser... Oftast ett ställe jag inte frivilligt sökt mig till utan hamnat på medan jag väntat på något/någon.
Ickeplatser, har ej tidigare tänkt på det, men jag har nog några från ungdomen att plocka fram ur minnet. Ojojoj blir det Peking nu igen för sonen. Han blir så berest. Om han blir borta för länge och du får det trist, hör av dig så hittar vi på nåt´. Har du sett Roslin-utställningen? Sköt om dig. Stora kramen
Eva: Ja, gossebarnet har bra färgkänsla. Peking ska han till för att pappas nya fru är kinesiska och den här gången ska de på bröllop i Peking.
Qi: Vad bra att du förstår vad jag menar - de är så speciella, de där platserna. Ja, man hamnar där utan att man aktivt sökt sig dit, det är nog ett kriterium jag inte tänkt på!
Eleonora: Förra året var han i Hangzhou, Shanghai och Vietnam, så det blir litet skillnad nu.
"I Himlen finns Paradiset, på jorden Suzhou och Hangzhou", så lyder ett gammalt kinesiskt ordspråk. Det verkar vara en vacker och väldigt stor stad. Men Peking är förstås större...
Har inte sett Roslinutställningen. Vi kan väl höras vecka 44, då jag är ledig?!
Kram!
Fin mössa på fin pojke!
Vilkte bra ord du kommit på. Vet du, när bussen svängde runt i sin konstiga tur in mot Cityterminalen, tänkte jag just på alla små platser man ser, där ingen människa är - eller har lust att vara - just ickeplatser!
Ickedagar har jag dock haft några stycken. Såna gillar jag. I dag t.ex. Tyst och ensamt... inget händer.... underbart. Värdefulla äro dylika ickedagar. Inga krav, inga tider att passa, ingenting. Bara sol (fast det kanske bara gäller idag)
Låter som en spännande resa!
Jag förstår också vad du menar. Platser som man lätt missar, för att de liksom är transportsträckor på väg från ett ställe till ett annat... det finns både icke-platser och icke-tid, som Bloggblad skriver. Magiska luckor i tillvaron, sådana som inte riktigt passar in och därför blir... fristäder, på något sätt, om man klarar att ta tillvara dem...
Bloggblad: Ah, du förstår också! Härligt!
Icketiden är fantastisk om man vågar ta vara på den - inte alltid så lätt, men himla skönt, ja, ovärderligt, när det lyckas. En sådan dag kan jag bara lulla runt i morgonrock och få ingenting gjort. Litet då och då ligger jag på sängen och småsjunger eller bara tittar mig omkring. Det är som en såpbubbla i verkligheten - den spricker rätt snart, men innan dess...
Eva: Ja, jag tror Samuel tycker det ska bli spännande - visserligen är han van resenär vid det här laget, men ändå.
Visionary Soul: Magiska luckor i tillvaron - bra sätt att beskriva det! De där luckorna kan vara väldigt korta. En gång i månaden åker jag iväg till ett styrelsemöte, den färden har i alla år jag gjort det (13 år tror jag det är nu), varit en sådan där magisk lucka. Jag känner dofter och ser färger så klart under den färden.
När jag började i styrelsen åkte jag cykel, tåg och gick en bit, numer åker jag alltid bil, men det är magiskt i alla fall. Jag rör mig långsammare på väg mot mötet än jag gör annars.
Kanske förstår jag inte vad en ickeplats är... Jag tycker ju om folktomma platser. Har jag möjlighet så väljer jag ofta den mera ödsliga vägen... Men jag vill nog att det skall finnas mycket natur där. Folktomt, naturskönt - och tyst. Inte skulle jag tycka om en ickeplats i en vägkorsning... Så jag förstår nog inte riktigt. Ändå ser jag detdär stillstående i bilden. Den är både tidlös och femtitals på samma gång...
Såg att Samuel har en egen blogg... och att han länkar till dig! Vad härligt med en sådan kommunikation! Nu skulle jag både vilja ha en son i den åldern (min är 21!) och själv vara ung igen och blogga om allt som jag funderade på då... och som ingen fick läsa!
Däremot förstår jag det som ni skriver om ickedagar... och där stämmer det ju, att man bara råkar få en sådan dag. Man kan inte välja denhär sinnestämningen, den är som en gåva... :)
"Ickeplatser" Du har satt et bra namn på de där platserna som känns lite märkliga, som finns och inte finns på samma gång. Där tiden tycks ha stannat. Men på något sätt är dom lite sköna också. Dom platserna ställer inga krav och lämnar en i fred.
Post a Comment