Just nu sitter Samuel på ett plan som strax ska starta sin färd mot Peking. Jag är otroligt hönsmammig just nu. Men det är väl en normal mammareaktion, I guess. Hur det än är, kan jag inte tugga åt honom, så det är bara att sysselsätta tankarna med annat.
Tänkte försöka rensa litet bland gamla papper, en sysselsättning som är teraperande. Man behöver inte tänka så mycket och gör ändå så pass mycket nytta att man får fortsätta existera på planeten utan alltför dåligt samvete. När gammelkatten dog för drygt ett par år sedan, var jag så sorgsen att jag slängde 70 kg papper. Jo, jag vägde för att det verkade så oerhört mycket.
Nu har jag ordentligt knökat in allt möjligt under kvällar och dagar, så jag inte ska hinna tänka. En del jobb måste jag göra, speciellt som det är dags för en skolobservation snart igen. Och så alla borden... I dubbel bemärkelse - alla borden är fulla, mer eller mindre, av papper och tidskrifter och böcker och allt jag borde göra.
Inte mycket upplyftande i det här inlägget, inte. Jo, idag var jag och naturstädade med mina elever. Hade fått en dålig karta av kommunen så jag var litet osäker om var vi befann oss. Bad en elev gå till närmsta vägkorsning (trevägs) för att se vad en parallellväg hette. Gossen, 13 år, kommer tillbaka och säger på fullt allvar, dock med liiiiite frågande min: "Björkved". Jag slog mig för min andliga panna och klasskamraterna gick i däck, eh, i asfalt. Det var litet kul, faktiskt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
O -har du sonen ute i vida världen igen - han är en vidberest ung man.
Jag förstår oron ... man är alltid mamma och man läser om allt som händer överallt.
Just nu har jag ont i magen över att en del av Californien brinner upp. Har nära vänner i området och har inget hört. usch
Inkan: Ja, jag blir lite nojig när han är ute och reser.
Det där med Californien låter hemskt - såg bilder på nyheterna. Förstår att du är orolig. Hoppas du får höra något snart - positivt!
Nu får du mycket gjort igen. Bra att du håller dig sysselsatt och säkert skönt när du kan väga in några kilo slaktade papper. Ha´re och hör av dig när längtan blir för svår. Kram
Eleonora: Ja, det känns skönt att få mycket gjort på hemmaplan - inte i skriv- eller musikhänseende då, utan den tristare delen.
Tänkte att vi kunde gå och se Roslin tillsammans nästavecka. Kram!
Post a Comment