Nu är julen slut! Igår dansades den ut mycket ordentligt hos Samuels farmor, på gammaldags vis, med lekar och godis och sysslingar och bryllingar och ingifta och skilda och singlar i en enda röra. Lättsamt i partyhatt - passade mig bra. Samuel har skrivit om det på sin blogg. Och här hemma tog jag ner adventsstjärnorna som suttit kvar längst av allt julanknutet.
Samuel har varit på tre fester denna helg - han är riktigt trött nu. Sitter i badkaret och läser Harry Potter and the Goblet of Fire och äter svartögebönor med olivolja och flingsalt och sen blir det källarfanska med rooiboste.
Själv har jag pendlat mellan att känna mig ömsom glad och nöjd och ömsom trött och förvirrad. De hör ihop i par som jag skrivit dem, de där känslostämningarna. Kanske läge att börja skriva dikter igen när själen är så här svajig.
Idag cyklade jag med Samuel på pakethållaren till hans pappa, som bor ett par kilometer härifrån, för att Samuel skulle hämta sin cykel. I solskenet och den något bistra januarivinden cyklade vi, pladdrande om allt möjligt, hem till mig igen. Enkelt och skönt! Rätt mycket som blir enkelt och skönt när man har barn med. Det är svårt att vara någon annan stans än där man är, så att säga.
Sedan var det dags för Samuel att gå på coctailparty! Det var mycket länge sedan jag var på ett sådant. Dock strök jag en fin ljusblå skjorta åt gossebarnet och insåg att han, återigen, vuxit ur det mesta i klädväg. Slips ville han inte ha - och blev arg över att jag envisas med att kalla det för slirre, för det låter så vansinnigt kul - och fuult. Han slapp slirre.
I veckan skulle jag på middag och åkte 5 mil (sic!) fel. Och jag hade varit på middag hos personen i fråga förut... Suck. Lokalsinnesdyslexin slog till ordentligt. Men det finns tre gator i stockholmsområdet som heter samma och inte mindes jag i vilken stadsdel det var. Jaja. Jag är ju snäll när jag sover.
Märkligt, det är alldeles tyst i mig. Är det bra eller dåligt, månntro?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Jag skrev också om julgransplundring på min blogg - och flera svarade att det var länge sen... Det var det för mig med, men jag gick bara dit för att ta bilder till församlingsbladet - och för att få lite kyrkkaffe.
Ja, innan jag fick barn var det länge sedan, men nu finns Samuel som anledning.
Kyrkkaffe är inte att förakta - till det brukar det bli många trevliga samtal. Att ha julgransplundring ingående i jobbet är förstås litet speciellt. Hoppas du fick några schvungfulla (gammalt ord som låter nytt)bilder till bladet.
Har du också "lokalsinnesdyslexi"!
JUlgransplundringen är också här till ända och satte definitivt slut för denna jul. Nu väntar andra högtider och min favorit är Valborg, har alltid varit. Kanske för att den lockar fram vårkänslor och kritvit magnolieblom!
bibchen: Valborg är helt ok. Har inte tänkt så mycket på det som en helg, men det är ju ett glatt firande av ljuset. Ska jag tänka på nu till Valborg och glädjas extra. Tacktack!
Post a Comment