"Vad vill du ha till frukost, Samuel?"
Ett snabbt svar från Wiispelande gossen i soffan:
"Senap och bakpulver!"
Jag känner hur irritationen stiger, vill ha det snabbt fixat. Morgnar är inte min grej. Särskilt inte trassliga morgnar, även om jag är ledig.
Åsa tar mig i armen, leende, och plockar tyst fram senap och bakpulver. Vi ställer fram det på Samuels plats och jag säger med vanlig röst att frukosten står framme. Jag vet att han redan har glömt att han över huvud taget har svarat på frågan.
Efter några tillsägelser om att det är frukostdags sätter sig Samuel med tankarna kvar i spelet, som förväntat. Det tar en liten sund innan han helt registrerar att något är konstigt med frukosten... Måste säga att han tog det bra.
3 comments:
Med Samuel vet man inte. :) Jag trodde när jag läste att nu tänker han fixa till en frukost åt sig med bakpulver och senap, en specialare. Han är ju en benådad kock!
carulmare: Nix, han var bara bizarr. Det är han ibland. Oftast är det väldigt roligt.
Jo, matlagning är ett av hans specialområden, så kanske det skulle kunna vara en hittills okänd delikatess.
:-)
"Bakpulver och senap" är annars vad jag brukar svara när ungarna frågar vad vi skall äta. Ibland erbjuder jag dem också varsin purjolök.
Post a Comment