Djurgårdslördag

Detta "konstverk", bestående av lappar som man skriver när man ska handla, borde tillskrivas Elisabet, som var betydligt tidigare ute med idén...

Vårsalongen på Liljevalchs för tredje gången i går! Nu med Samuel, lillasyster Signe och så barnens farmor Åsa. Att se konstutställningar med barn eller ungdomar är att få alldeles nya ögon. Men nu har jag sett årets Vårsalong så den kommer ut genom öronen - fast det var det värt.

Att äta lunch på Djurgården första riktigt varma soldagen var väl inte så välbetänkt. Smockfullt överallt. Vi tänkte äta på trevliga Blå Porten, men kön var lång och det var varmt och trångt, så Åsa föreslog Rosendals trädgårdscafé. Där var också lång kö, men det gick rätt fort. Härligt tjock bönsoppa åt vi alla fyra i växthuset. Solen sken och det satt nog lika många ute i solen som inne i växthusen.

Snyggaste sonen i stan, som denna morgon mätte 163 cm - 1/2 cm kortare än mamma, som väl börjat krympa...

Skolliv och liv efter skolan

Ibland får man härliga överraskningar i livet. När jag satt och drack GT med min väninna Siri i fredags kväll fick jag på mobilen ett oväntat samtal. Jag fick en inbjudan till en fest för en av mina "gamla" elever kvällen därpå. Han skulle få en överraskningsfest (med ca 70 personer) eftersom han fyllde 18. Föräldrarna ville gärna att jag skulle komma eftersom jag betytt mycket för pojken och han fortfarande tydligen pratade om sin gamla lärare. Det kändes verkligen som en ära.

Det blev mycket trevligt! Samuel följde med och var sin mors stolthet, liksom min gamla elev var sina föräldrars.

Huset var nedsläckt när födelsedagsbarnet kom hem från ett biobesök med sin flickvän. Tala om överraskning när massor av människor hoppar fram och ropar Grattis! !

Födelsedagsbarnet kom ihåg väldigt mycket från våra år i hop. Bl a att vi skrattade mycket på fredagarna. Det gör jag med mina elever emellanåt fortfarande - jag känner mig så laglös när det blir fredag och vi alla ska vara lediga. Rätt härligt att det blir till ett minne i andra människor.

Att vara lärare är ett stort ansvar. Man kan både förstöra och göra gott och finnas kvar i människors minne hela livet. Jag minns en sträng och duktig lärare jag hade i svenska på högstadiet. Hon bjöd hem oss alla på hembakta bullar. Dock berättade hon, i ett annat sammanhang, att när hon arbetat i trädgården hade hon ett oslagbart sätt att få bort jord som fastnat under naglarna - hon bakade bullar. Jag åt nog ingen bulle.

Jag tänker också på hur många missuppfattningar som lagras i våra minnen - både hos lärare och elever - och som sedan inte försvinner. Här går vi med våra "felaktiga" minnen och skrattar eller är sorgsna. Nå, så länge man skrattar må det ju vara hänt.

En av de situationer och/eller uttalanden jag kommer att minnas är härom veckan när jag, i något sammahang, sa "nära skjuter ingen hare" och får ett blixtsnabbt svar av en gosse: "Jo, om man använder atombomb". Svårt att hålla skrynklorna i ordning då.

Hmm, såå rolig har vi det nog inte ändå...

Somliga arbetar

...och det är jag som är somliga! Nationella prov så det går att bygga hus med mängderna. Har räknat ut att jag kommer att rätta/bedöma 560 prov!! Jag kommer att räkna ut hur många uppgifter jag rättat/bedömt också. Inte att undra över om man är litet vimsig i huven, eller inte orkar lyssna på roliga historier, eller svarar uppåt väggarna ibland.

En himla tur att jag har helt fantstiska elever - otroligt bra resultat på de prov vi hittills gjort! Men så har vi arbetat hårt med att man alltid måste förstå det man gör. Att man alltid ska fråga sig om saker är rimliga, och om inte - varför? Alltid kontrollera. Läsa myyyycket och se filmer utan svensk text, läsa böcker på engelska och svenska och recensera muntligt, skriva en engelsk text i veckan under en period av flera veckor och läsa upp. Läsa och förstå, läsa och förstå - aldrig nöja sig med att man inte fattar.

Om eleverna bara vore duktiga vore det väl ok, men de är trevliga och härliga också. Och förbaskat roliga emellanåt. Jag har ett himla bra jobb. Men trött blir man. Väldigt trött.

Det blir nog en GT hos Siri i kväll, trots att en hel drös 12-åringar är där för att se film och äta tacos och chips och dricka läsk. De hörs genom väggen till mig ibland - smäller i dörrar och illskriker. Samuel är med. Han var nyss över och hämtade två lådor med våra filmer...

Det blir chevre till GT:n.

Kronan hänger i ett träd utanför Dramaten just nu, ja, det hänger flera stora kronor i trädens kronor. Vackert!

Learning Study eller en dj-a dag

Går en 10-poängskurs vid högskolan i Skövde, Learning Study i matematik. Idag skulle vi filma en noggrant planerad lektion, där eleverna bl a skulle skulle gå från konkret uttrycksform till symbolisk vad gäller decimaltal och ordna representationsformer av samma tal (t ex 0,4 och 0,40).

Ja, sedan analyserar man vilka tillfällen eleverna har fått att lära sig detta och hur de eventuellt lyckades. Jag testar dem skriftligen också efter ett par dagar, liksom jag testat dem några dagar i förväg. En mycket kort sammanfattning, men dock.

Lampan i overheaden, som jag helt kort skulle börja med, visade sig vara trasig - åtminstone trodde vi det. Filmkameran krånglade, datorn samarbetade inte med kameran, bla bla bla. Slutligen landar det hela i att vi inte hittar det vi filmat och min dator påstår att den inte har någon ström, adjö.

Lektionen genomförd, inget vidare genomförd, faktiskt. En av de... inte så matematiska eleverna kommer diskret fram och påpekar att jag kunde skrivit på ett mycket bättre sätt på whiteboarden - visar - så skulle alla lättare fattat. Suck och stön - han hade rätt och jag berömde mycket. Tur man har sina elever!

Glädjen är att inget blev filmat. Eländet är att filmen ska skickas till handledaren för analys. Slutligen visar det sig att just det eluttag vi använt, som en skänk från ovan?, var strömlöst just idag - för första gången. Kan det bli värre? Jo. Klart det kan. Tyckte i alla fall det räckte bra.

Efter detta en otroligt charm-, lukt- och kunskapstunn föreläsning på drygt tre timmar av en pastor... eh... sort från högskolan.

Tur att jag är snäll när jag sover.

Nä, jag sover aldrig.

Dagens bad - mindre än en timme sedan

En av oss ligger i, så att säga... Tre - fyra dopp senare är det bara på med kläderna och i väg, eftersom nästa grupp kommer för sin badtimme.

Det är kallt att gå på snön och isen så Samuels urvuxna skoltofflor får tjäna som badskor - de passar perfekt. Sanden silar in i skorna och känns när man går där naken på isen, endast iförd sitt badlakan.

Och nu är det nästan mörkt. Fort går solen ner.

En ganska vanlig vinterlördag

Jag tror alltid att jag måste göra något nyttigt. Samtidigt smiter jag hela tiden från det jag tror är det där nyttiga jag borde göra och gör det jag tycker är roligt. För det mesta innebär det läsning av någon sort - dagstidningen, något magasin med långa artiklar som jag stryker under i, böcker, böcker, böcker och en och annan lös dikt.

I morse serverade jag sonen en jätteportion mannagrynsgröt med hallonsylt - hans favoritfrukost just nu - och sedan kom hans pappa och hämtade honom för en dag i backarna i Flottsbro (fniss).

Firade vårsolen med att förstärka kastanjefärgen på mitt hår och begav mig sedan till Forum Nackas bibliotek där Svante Weyler skulle berätta hur man kunde veta vad som var bra litteratur. Som vanligt var det härligt att lyssna till denne vakne man med huvudet fullt av allt möjligt, både kunskap och åsikter. Jag håller inte med om allt han säger, men det vore ju rätt trist å andra sidan. Bl a pratade han om Imre Kertész, som han förlagt (och hittat igen) och som jag kommer att läsa framöver. Ska nog börja med Kaddisch för ett ofött barn eller Mannen utan öde. Någon som har läst dem och har något att säga om dem? Den senare är han första bok och känns skrämmande. Läste så många skildringar från och om koncentrationsläger som tonåring att jag inte vet om jag klarar fler. Men om de klarade att sitta där, så borde jag väl kunna läsa, tycker man.

Dags att bege sig till vinterbadet. Härligt att få doppa sig i en vak i solsken.


Och snart sitter jag här på balkongen och läser och samtalar litet med grannarna som hastar förbi. Snöhöjden på cykeln är värd att notera.

Livet rasar/rusar på...

Vem hinner skriva blogg när så mycket annat ska göras? Inte då jag i alla fall. Nu har jag sportlov och har en stund över, så då lägger jag ut ett par favoriter.

Det första är en skakig inspelning jag gjorde när Nacka Musikklasser gav en konsert i St Jacobs kyrka här i Stockholm förra veckan. Jag kunde ju inte lägga ut en film med alla som sjunger, så det fick bli med bara Samuel. Jag har frågat och fått lov av honom att lägga ut den. Det var sista gången han sjöng andra sopran, från och med nu sjunger han alt eftersom rösten börjat brytas.

Jo, jag fällde några tårar - de sjunger så vackert!

Det andra jag ville dela med mig av är vinterbadet. Här nedan sitter jag i plurret - visst syns det på min min att det är KALLT. I luften är det -14 grader. Ser att jag håller mig ordentligt i kanten. Gissar att hon som tog bilden frös så bilden blev suddig. Hon hade just doppat sig.