En ganska vanlig vinterlördag

Jag tror alltid att jag måste göra något nyttigt. Samtidigt smiter jag hela tiden från det jag tror är det där nyttiga jag borde göra och gör det jag tycker är roligt. För det mesta innebär det läsning av någon sort - dagstidningen, något magasin med långa artiklar som jag stryker under i, böcker, böcker, böcker och en och annan lös dikt.

I morse serverade jag sonen en jätteportion mannagrynsgröt med hallonsylt - hans favoritfrukost just nu - och sedan kom hans pappa och hämtade honom för en dag i backarna i Flottsbro (fniss).

Firade vårsolen med att förstärka kastanjefärgen på mitt hår och begav mig sedan till Forum Nackas bibliotek där Svante Weyler skulle berätta hur man kunde veta vad som var bra litteratur. Som vanligt var det härligt att lyssna till denne vakne man med huvudet fullt av allt möjligt, både kunskap och åsikter. Jag håller inte med om allt han säger, men det vore ju rätt trist å andra sidan. Bl a pratade han om Imre Kertész, som han förlagt (och hittat igen) och som jag kommer att läsa framöver. Ska nog börja med Kaddisch för ett ofött barn eller Mannen utan öde. Någon som har läst dem och har något att säga om dem? Den senare är han första bok och känns skrämmande. Läste så många skildringar från och om koncentrationsläger som tonåring att jag inte vet om jag klarar fler. Men om de klarade att sitta där, så borde jag väl kunna läsa, tycker man.

Dags att bege sig till vinterbadet. Härligt att få doppa sig i en vak i solsken.


Och snart sitter jag här på balkongen och läser och samtalar litet med grannarna som hastar förbi. Snöhöjden på cykeln är värd att notera.