Jag vill också minnas de ständigt öppna fönstren och balkongdörren på glänt. Änglatrumpetens vajande krona, som ett mindre träd, som skuggar den mörkgröna soffan där jag sitter eller ligger och läser, eller funderar och halvslumrar till emellanåt.
Idag har änglatrumpeten 8 stora klockor, ikväll kommer den att ha 14 utslagna. Man lär sig se vilka som slår ut under dagen. Det är ett mirakel att de kan växa så i vårt klimat - och särskilt på min balkong! Jag sitter i det ljumma mörkret en sen kväll och känner den nästan för söta doften av klockorna och tänker att livet inte behöver innehålla så mycket mer - just då.
En annan ljuvlighet är alla bär som mognar nu. Värmda av solen är de sötast och godast att äta. De röda krusbären är godast, tycker jag. Det ska bli sylt av de bär som ligger i byttan på bilden.
Dofter, ja. Otroligt viktiga - för den som kan känna dem. Har några människor i min närhet som inte alls känner dem, eller känner dem ytterst rudimentärt. Lite synd, både för dem och mig, när man ber dem lukta på en blomma eller en kaka som doftar svagt men karaktäristiskt och de inte känner ett skvatt. Kan man bli en bra älskarinna/älskare om man inte känner dofter? Tveksamt. Fast det kanske inte är så viktigt, jag vet inte. Bra, alltså...
Jag har i alla fall en son som känner och uppskattar dofter alldeles oerhört. För två dagar sedan fyllde han 8 år, den lille sensualisten. Han uppskattar dofter och smaker i lika hög grad, verkar det som. Fint att kunna beskriva dofter och smaker och få samma sak tillbaka av en så ung person, en som just håller på att utforska världen. På gränsen till heligt, för mig.
No comments:
Post a Comment