Att vara mycket ung och överleva en mardröm, att vara förälder till en ung människa som aldrig kommer tillbaka efter att ha jagats och blivit slaktad... Finns det ord för sådant? Finns det... Jag hittar inga - och händerna är tomma.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Nej, det finns inga ord.
Jag har sagt det tidigare och säger det igen: att tänka sig att barn ska behöva dö och kanske vara SKRÄCKSLAGNA av fasa innan .., det gör att man tappar andan.
Sååå hemskt för alla föräldrar och syskon!
Och arma föräldrar till mördaren.
Elisabet: Ja, det är omöjligt att begripa hur föräldrarna ska orka leva vidare.
Det har kommit alltför mycket ilska och ondska i vår värld.
Handfallen och orkeslös är man och arma föräldrar ...
Eleonora: Ja, den här gången var det verkligen värre än vanligt. Vi får nog vara tydligare mot den typ av åsikter som mördaren företräder. Inte vet jag om vi kan hindra allt, men de ska inte tro att vi inte är emot.
Post a Comment