Sokka poserar bland blåklockorna. Tjärblomstren är utbytta mot klockorna och gulmåran börjar tackla av till förmån för den fina harklövern med sina luddiga små blommor.
I det höga gräset där det är litet fuktigt, växer den lilla, men starkt färgade backnejlikan i massor.
Nu ska vi avstå den lilla skogsdungen ett tag. Någon med en stor hund går samma väg, hunden lägger sina jättehögar precis bredvid stigen och ägaren plockar inte upp. Det fullkomligt stinker i den fuktiga värmen. Nu börjar för övrigt allt möjligt lukta illa i fukten. Det märks att rötmånaden är på väg.Kameran verkar ha inlett en egen rötmånad - den är helt hopplös. Fokus går inte längre att ställa in mer än någon enstaka gång... Tycker trots allt att bilderna på backnejlikorna är vackra i sitt dis, där klarhet utbytts mot suddighet.
2 comments:
Härliga bilder. Ibland funderar jag på att köpa en Riktig Kamera med möjlighet till zoom och allt sånt, men jag skulle kanske inte använda den lika ofta som min lilla bra-att-ha-i-jackan-kamera?
Och att bilder inte alltid blir perfekta med skärpa osv, spelar egentligen inte såå stor roll.
Det är ju själva känslan som räknas.
Elisabet: Jag har också funderat över om man använder en systemkamera lika mycket. Det är ju så bekvämt med den lilla.
Jo, känslan är viktig, men jag vill nog att de flesta bilderna ska vara skarpa. Av den anledningen vill jag gärna ha en systemkamera - då kan man bättre bestämma bländare, så man får suddig bakgrund - bara. :)
Post a Comment