Thursday, August 02, 2007

Dårpippi

Får ett SMS: En konstig bild på en knöl och en liten röst som lugnt och bestämt säger:

"Är detta mitt knä, eller är det ett myggbett? Det får ni veta i Samtal med Samuel i morgon. Eeeeh... det var allt från Samtal med Samuel idag. Hej Då!"

Jag log - och längtade efter ungen som ständigt har nya idéer. Ja, och så skickade jag ett liknande (att man aldrig kommer på något eget - jo, förresten, det gör jag) där jag tog en bild på sonens gamla kanintoffel och så frågade jag om detta var en kanin eller en toffla, svaret skulle komma i programmet Kaniner och tofflor.







Det egna jag kom på, gjorde jag idag. Sedan Samuel fick sin mobiltelefon för en vecka sedan har en skåning svarat, två dagar, när man ringt på Samuels nummer. Jag ska försöka ordna det med Telenor, men där är det jämt kö när man ringer. Nå, idag när jag såg på nummerläsaren att sonen ringde svarade jag på bredaste skånska, med rullande tungrots-r:

"Du har ringt till skjååoningen, det är alltså skjååoningen du talar med." Samuel skrattade gott varje gång jag upprepade detta. Till slut satt vi i var sin ände av fonen och skrattade, liksom i omgångar, ni vet när man sporrar varandra att fortsätta fniss-skrattet som aldrig vill ta slut.

Jag är fullt medveten om att jag borde förverkliga mig när han är hos sin pappa. Nej tack, jag är redan verklig. Jag läser i stället. Jag är också fullt medveten om att vi inte verkar riktigt kloka - men vi har rätt roligt, faktiskt!

5 comments:

Panter said...

Jag tror på hellre på glädje än självförverklgande.

Det Mörka Hotet said...

Håller fullständigt med Panter/föregående talaren!


DMH/Samuel

AMber said...

Panter och DMH: Så bra, vi äro fullständigt överens!

För mig är det så att om man skaffat barn så måste de gå i första hand; även sin längtan efter dem ska man ta på allvar. Den fyller säkert en funktion, utöver den personliga, anser jag. Därmed inte sagt att man ska försumma sig själv och sitt, men det förstod ni ju.

Visionary Soul said...

*skrattar*... Tack, igen, för att du bjussar på era härliga tokigheter! :-) Och vad då - om du läser, så gör du ju något vettigt och själv-snällt, är inte det "självförverkligande"? Vad är "självförverkligande", egentligen? *förvirrad*

AMber said...

Visionary Soul: Hmm, jag tänkte att självförverkligande skulle var litet mer märkvärdigt, som att resa, gå på kurser eller på krogen och "roa" sig. Men du har förstås rätt, man förverkligar sig när man läser. Det gör jag ju i så fall även när sonen är här - vi ligger ibland bredvid varandra i sängen eller soffan och läser varsin bok i timmar.