Shasta en sensommarmorgon

Kalasträd

Samuel och kompisen Emil jobbade hårt igår. De blåste upp massor av ballonger, knöt guldsnöre runt och hängde i träd och buskar runt bordet där vi skulle ha födelsedagskalas för Samuel och lillasyster Signe - det är enda gången den ena är dubbelt så gammal som den andra. Ballongerna vajade så vackert i sommarvinden. Den ljuslila som syns på bilden hade Samuel experimenterat med, så den innehöll en knapp deciliter vatten och rörde sig helt annorlund än de andra. Faktiskt en kul idé. Man kunde fylla fler ballonger med vatten, olika mycket, så alla rör sig på olika vis när det blåser...

Killarna bar bord och trädgårdssoffor också. Sen tyckte de att de var tvungna att fylla en del vattenballonger också. De plaskar så kul i asfalten.

Samuels gudfar med flickvän kom spelande "Ja, må han leva" på respektive säckpipa och tamburin. De började spela bakom ett hus, så vi hörde dem långt innan de blev synliga för oss. Det var uppskattat.

Samuel var så spänd att han fick migrän på morgonen innan jag sjöng för honom. Frukostbrickan ville han ha exakt den tid han föddes, dvs 8.55.

Nu är sorken tvåsiffrig!

Sommarnatt

Katten och jag tog en liten promenad i den varma natten. Jag pratade med katten och han satte sig ibland och kikade på mig och på omgivningen. Några grannar har fest, de är unga, och sjunger Abbalåtar så det hörs över grannskapet. Tyvärr inte så rent, men de skrattar gott emellanåt, så det gör inte så mycket.

Efter promenaden vattnade jag långsamt och omständligt blommor i mörkret ute på gården och på balkongen. Där satte jag mig sedan och rökte en cigarill och drack en knapp fingerbredd Laphroaig och lyssnade på alla ljud, tv:n stod på så jag hörde spridda repliker från filmen Storstadshamn, och tittade på blommorna som lyste i det svaga ljuset. Ahh, vilken njutning! Både stillhet och liv.

Balkongväxtlighetens glädje

Så här ser det ut nu - min änglatrumpet hyser ett 80-tal (!) knoppar. Den här bilden tog jag för ett par år sedan. Man ser blommans kronblad genom knoppens hölje på den närmsta bananformade knoppen.

Om ett par veckor ser det ut så här!

Änglatrumpeten är nu högre än jag (som mäter modiga 163 cm) och Shasta, min vita stora ros är nu över 2 m och slår snart i grannens balkong. Den är full av knoppar och ett par vackra rosor har slagit ut. På bilden nedan har jag bara fått med nedre delen av rosen. Min stora fina Mårbacka syns, liksom katten Samir under det lilla bordet och luktärtorna och lavendeln i förgrunden. På nedre delen av bordet står en timjanplanta som vi vittjar friskt när vi lagar mat.

Ovanstående bild tog jag nyss - en Shasta i full blom! Det är en stor ros, nästan 15 cm i diameter. Doftar sött och rent, alltså en ganska lätt doft.

I andra änden av balkongen står krasse och tomater. Ett par dagar nu har jag nupit mig en solvarm röd tomat till lunchen. Lyx!

Vilken lycka växterna ger mig - när jag är hemma tittar och luktar jag flera gånger om dagen! Den enkla lyckan verkar vara den djupaste.

Resan något söderut

Man behöver ju inte stå nära för att få närbild, tack o lov i det här fallet.

Trött Samuel ville åka linbana ner efter Kolmårdendagen. Det vara bara haka på - och betala...

Fyra dagar var Samuel och jag på bilresa till glasriket i Småland - han hade önskat att få se glasblåsning. På vägen ville han till Kolmården, vilket förvånade mig eftersom han inte är särskilt intresserad av djur och faktiskt aldrig har varit heller. Aktivt såg vi bara på delfiner och tigrar och på tropikariets alla ormar, ödlor, fiskar, småapor och alligatorer.

Det starkaste under resan för mig var när vi, helt oförhappandes, hittade minnesstenen över Vilhelm Moberg. Jag började nästan gråta när jag läste stenen och sedan blev det en föreläsning av den gamla skolan om författaren och om statare och deras livsvillkor. Samuel verkade rätt intresserad faktiskt.

Nära Moshult hittade vi stenen. Tack, sockenbor, säger jag!

Glasblåsarbilden är tagen på Orrefors glasbruk.

Stilstudie av sonens glasblåsartittarställning på Boda glasbruk.

Jag ville resa som i ungdomens dar, dvs inte bestämma sovplats förrän lusten infann sig, ungefär. Dumskalle, det går ju inte med en trött nästan-tioåring. Kände mig som en ansvarslös mamma när Samuel trött hängde bredvid mig i bilen och behövde sova. Det blev dock många skratt åt de fåniga skämt om trötthet och sömn som dök upp hos oss under letandet. Bl a utspelade sig följande dialog när vi passerade en kyrkogård. Samuel pekade och sa sömnigt:

"Där kan vi sova, mamma."

"Men det är ju en kyrkogård!", sa jag oförstående.

"Ja, där får vi åtminstone vila i frid...", sa gossen milt leeende, innan vi brast i skratt båda två.

Bör tilläggas att vid halv tio ungefär hittade vi ett litet hotell i Valdemarsvik och Samuel var så nöjd och tyckte det var "Åh, vad mysigt!".

Jag ville visa litet mer när vi ändå var hemifrån, så vi åkte till Öland också.

Nyss ringmärkt fågel, en pipare av något slag, tror jag. Ja, de är ju alla pipare i någon mening...

Högst uppe i Långe Jan blåste det ordentligt, till Samuels ohämmade glädje.

Mammadikt på Margaretadagen

Bilden är klickbar så man ordentligt kan se vad där står. Obetalbart att få höra dikten läst av den unge författaren - förstås...

Margaretamazarin å en himla mas(s)a(rin) pengar

Namnsdagsmazarin köpte jag på Kringelgården - 44 kr för två stycken (sketna) mazariner!! Jag sa att jag hoppades att de var extra goda eftersom de var så dyra. Jadå, kvittrade mademoisellen bakom disken. Jag kan säga att mademoisellen ljög så det stänkte om det, det var himla vanliga mazariner, och jag gick på en nit! Fast det borde jag ha kunnat räkna ut med bakbenen. Nå, jag har ju bara Margaretadag en gång om året - vad nu det har med saken att göra...



Ovan en suddig och dyyyr mazarin!


En äldre förvirrad granne ville nyss att jag skulle gå till blomsterhandeln, som hon påpekade öppnade den 2 augusti, och posta några brev. Eh... Försökte säga att man inte kan posta brev i blomsterhandeln och att det är 14 dagar kvar till blomsterhandeln öppnar. Ja, men jag skulle posta blommor, pengar fanns i kuverten och adressen stod på varje kuvert. Hon blev ledsen när jag sa att jag gärna gjorde det, men att det var lämpligt att hon själv hade hand om alltihop tills det var dags att skicka blommorna. Jag kunde inte med att säga nej, så jag tog hennes väska med kuverten i. Suck. Där låg 3000 kr huller om buller och fullständigt förvirrade kuvertanteckningar med God Jul och annat på...

Tänkte ringa dottern, som jag vet att hon har väldigt dålig kontakt med, men det är väl ingen bra idé. Hemtjänsten kan jag ju prata med, men bryr de sig? Och hur många gånger har hon spritt pengar på detta sätt? Det här måste lösas så hon inte råkar illa ut och blir av med sina pengar. Får tänka ut något bra.

Så det kan bli här i livet - det tänker jag ofta. Schabloneri, schablonera!

Balkonggröntröttrosa

Nyss

Samuel pratar på, jag lyssnar så där lagom noga och svarar litet vad jag tycker verkar vara ett bra svar - är precis på väg in i min bok.

"Men mamma, du hör så dåligt att du borde gå till doktorn och få en undersökning!"

"Ska du säga, jag får ju säga till dig massor av gånger och då svarar du ändå att du inte har hört! I så fall behöver du med en undersökning!"

"Ja, men det är inte samma sak - du är mer goddag yxskaft..."