Man behöver ju inte stå nära för att få närbild, tack o lov i det här fallet.
Trött Samuel ville åka linbana ner efter Kolmårdendagen. Det vara bara haka på - och betala...Fyra dagar var Samuel och jag på bilresa till glasriket i Småland - han hade önskat att få se glasblåsning. På vägen ville han till Kolmården, vilket förvånade mig eftersom han inte är särskilt intresserad av djur och faktiskt aldrig har varit heller. Aktivt såg vi bara på delfiner och tigrar och på tropikariets alla ormar, ödlor, fiskar, småapor och alligatorer.
Det starkaste under resan för mig var när vi, helt oförhappandes, hittade minnesstenen över Vilhelm Moberg. Jag började nästan gråta när jag läste stenen och sedan blev det en föreläsning av den gamla skolan om författaren och om statare och deras livsvillkor. Samuel verkade rätt intresserad faktiskt.
Nära Moshult hittade vi stenen. Tack, sockenbor, säger jag!
Glasblåsarbilden är tagen på Orrefors glasbruk.
Stilstudie av sonens glasblåsartittarställning på Boda glasbruk.Jag ville resa som i ungdomens dar, dvs inte bestämma sovplats förrän lusten infann sig, ungefär. Dumskalle, det går ju inte med en trött nästan-tioåring. Kände mig som en ansvarslös mamma när Samuel trött hängde bredvid mig i bilen och behövde sova. Det blev dock många skratt åt de fåniga skämt om trötthet och sömn som dök upp hos oss under letandet. Bl a utspelade sig följande dialog när vi passerade en kyrkogård. Samuel pekade och sa sömnigt:
"Där kan vi sova, mamma."
"Men det är ju en kyrkogård!", sa jag oförstående.
"Ja, där får vi åtminstone vila i frid...", sa gossen milt leeende, innan vi brast i skratt båda två.
Bör tilläggas att vid halv tio ungefär hittade vi ett litet hotell i Valdemarsvik och Samuel var så nöjd och tyckte det var "Åh, vad mysigt!".
Jag ville visa litet mer när vi ändå var hemifrån, så vi åkte till Öland också.
6 comments:
Oj, vad mycket ni hunnit med ! Jag förstår din reaktion vid Minnesstenen. Jag har ett Mobergtema i skolan som eleverna och jag verkligen gillar. Lika roligt och tacksamt varje gång.
Din son är allt en riktig guldklimp!
Men hallå!!!! Då har du åkt förbi här utan att tuta eller stanna... aja baja! Inte göra så! Miss Gillette stannade till här förra veckan... minsann. Och åt döbakt sockerkaka... Och så stanna' ni i Vika'....
panter: Jo, fort gick det. Det var länge sedan jag läste Moberg - har du någon av han sböcker att föreslå som sonen kan börja med? Jag har bara anteckningar från och med när jag var 16 år, så jag minns inte vilken jag började med vid 11 års ålder.
Absolut Guld! :-)
bloggblad: Nej, men skam och nesa! Det hade jag ingen tanke på alls - så dumt. Vad kul egentligen - nu när man reser kan man besöka trevliga bloggare längs vägen. Om man minns att det kan vara så...
Förlåt, förlåt, det ska inte upprepas, jag lovar!! :-)
Så mycket fint och trevligt ni har upplevt under er semesterresa. Och fina bilder du lagt ut. Synd att den skulle sluta så abrupt med körningen till SÖS, men jag är givetvis evigt tacksam !!!
Tack och kram kram
eleonora: Ja, vi hann med mycket!
Men inte behöver du bekymra dig om körningen till SÖS. För det första måste vi människor hjälpa varandra, särskilt om det är bråttom. Då får man lägga sig själv åt sidan - det är min bestämda uppfattning!
För det andra var det ett val jag gjorde, ett val jag hoppas jag kommer att göra resten av mitt liv när det behövs i min omgivning, om jag har möjlighet.
En vacker dag kommer jag nog att behöva sådan hjälp själv och då hoppas jag att någon gör samma sak för mig. Man skickar liksom hjälpen vidare, om du förstår hur jag menar. Tänker alla så, så fungerar det jättebra här i världen när något går galet. De flesta, inbillar jag mig, fungerar så.
Kram!
Gud vilken fin text på minnesstenen!
Post a Comment