Ett skratt, äntligen
Någon hade lagt fram en Amalia (Jodå, jag vet precis vad den egentligen heter, men det jag inte vill veta av kallar jag för fel namn eller låtsas glömma bort vad det heter - känns bättre så. Det gäller även människor jag inte vill ska finnas/finnas i min närhet/mitt liv.) i personalrummet och jag som avskyr sådana tidningar, särskilt på jobbet, tog upp och började flaxläsa (när man bläddrar hit och dit och läser en mening här och två där). Jag är så trött, så nu petar jag i vad som helst med bokstäver, men bara halvdant. Nå, där fanns en artikel om en tjegrupp på spa (som är ett outhärdligt trist och meningslöst sätt att slösa med sitt liv) som hade längsta-tuttar-efter-amning-tävling. Och längst-stjärttävling. Och löjliga vad-väljer-du alternativ, som: Sluta äta smågodis eller kyssa Karl-Jan?
Och plötsligt skrattade jag högt. Gud så skönt. Och åt något så fjantigt... Haha!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
bra blogg. i will follow you.
Post a Comment