Friday, November 25, 2005

Inte färglöst och inte grått,
men inte alltför muntert heller.
Nätterna tillbringar jag sovande, 3-4 timmar, och ältande meningslösheter jag ändå inte kan göra något åt mitt i natten eller ens någon gång, 3-4 timmar. Ja, följden är förstås dagens dimma. Jag försöker läsa, men är alldeles för trött för att fatta vad jag läser. Varken hackat eller malet, alltså.

Sorken (gotländska för pojke) är i London med sin fader. Jag hoppas verkligen att han njuter och får se något som känns spännande. Och så får han använda sin engelska. Jag pratar engelska som till en vuxen med honom och han svarar, antingen på engelska eller svenska. Han är verkligen otrolig. På ont och gott... Häromdagen när jag bad honom hjälpa mig med något, det brukar aldrig vara några problem med det, sa han lugnt: "Ne-ej, du är 53 år nu - en stor flicka. Det kan du göra själv." Jag tappade hakan. Kunde inte låta bli att skratta.

Känner mig inte särskilt rolig just nu. Får väl vackla runt i något köpcentrum och titta på glitter när jag genomfört eftermiddagens utvecklingssamtal. Är det verkligen någon mening med dem? De flesta skulle nöja sig med en kvart, där jag talade om hur det gått under terminen och vad ätteläggen behöver göra för att klara nationella proven och högstadiet. Tror jag. Nu skriver jag i timmar, även om texten inte är särskilt uttömmande och sitter sedan i en halvtimme med varje elev och hans/hennes föräldrar och PRATAR. Inte vet jag om de tycker att de förstår, eller får ut något väsentligt av det. Undrar om jag ska skicka ett mail och fråga. Då är risken att man får en massa konstiga svar förstås, sådant som jag inte ska göra, utan eleven och/eller föräldrarna. Ska klura på saken. För övrigt är det ju inte bara jag som pratar.

En gång kom en pappa ångande, och vrålade att vi inte lär dem något i skolan nu för tiden. Hans son kunde inte ens skala potatis! Inte blir jag svarslös ofta, men då kom jag inte på något att säga. Så otroligt korkade uttalanden har jag sällan hört. Till saken hör att ungen var tolv år gammal, på det trettonde... Vovoj.

Nä, nu får jag fylla i litet papper igen. Det är menings... tja nåt.

3 comments:

Cykelslangen said...

Ältande mitt i natten, jo tack, det känner man igen. Håller på att försöka sluta med det. Man blir bara frustrerad över maktlösheten.

Space babe said...

Jag tror att det är rätt många kvartsamtal som skulle kunna klaras med ett mejl istället. Så stressade som många är idag vore det kanske tidsbesparande, samtidigt så är det ju bra att träffa barnens lärare irl ibland...

AMber said...

De s k kvartsamtalen är en halvtimme och de måste vi ha - det har kommunen bestämt. Men självklart har man ändå mailkontakt med föräldrarna. Dessutom ska eleverna vara med på samtalet, det gäller ju dem. Och ska man spara tid får det helst vara på något annat än just det som gäller barnen, tycker jag.