Jullovseftermiddag

Jag vet att jag tjatar om himlen, men nu när jag köpt ett nytt, större och ljusare, bord att blogga vid, sitter jag med ansiktet ut mot solnedgången - blekt turkosblå himmel med bleka orange-rosa moln i strimmor, gör ljuset sådär vinterskymningsmystiskt. I sin korg, på bordet bredvid mig, med fin specialsydd dyna av vännen Siri, ligger Momo och myser under lampans värme. P 2 är på och inte alltför hysterisk julmusik spelas.

Jag har skjutsat Samuel till hans pappa. Han var motvillig och arg. Arg för att jag putsade hans hår, jag klippte det häromdagen, men var inte riktigt nöjd. Själv tyckte han det var riktigt fint. "Jag ser ut som Shakespeare, mamma!", vilket inte var vad jag önskade.

Jag har klippt vänner och bekanta sedan jag var 15 år, och litet folk som behövde vara fina till tv-framträdanden (bara två stycken, men ändå) och en popsångare, eh, f´låt rocksångare - annars blir han nog arg. Dock är det litet knepigt att klippa sonen eftersom vi inte är riktigt överens om hur långt han får ha håret. Litet långt (vad nu det är...) är ok, men han kammar sig inte själv och är dessutom ganska håröm, så det blir inte några överdrifter. Dessutom vill hans pappa att det ska vara kort, så det är många viljor om detta. Litet kortare än på bilden nedan har jag gjort det nu.


Klockan var runt 13 när jag skjutsade sorken till papperiet och då lyste gatlamporna. Jag kommenterade att "nu på dagen lyser de minsann, men så fort det blir mörkt släcks de". Så har det varit nu på senare tid där vi bor. Samuel sa att han visste varför:
"De har kopplat fel, förstår du. De har kopplat lamporna till andra sidan jordklotet och då blir det så här." Haha, jag skrattade gott. Den lille mannen har svar på det mesta - ibland till mammas irritation.

Ur radion sjungs det "Gloria, hosanna in excelsiiiiis!", klockan är 15.57 och skymningen har övergått i nästan nattsvart mörker. I kväll ska jag bort på middag, men först ett njutningsbad med skum och en god bok.