30-årsjubileum i Luleå

Förra helgen var jag i min hemstad, Luleå, på 30-årsjubileum. 12 av oss som tillsammans gick ut Lärarhögskolan i Luleå den omgången kom. Fantastiskt roligt!

Efter gemensam lunch på kulturhuset åkte vi till vår gamla skola, som nu hyser annan undervisning. Vi räknade inte med att komma in eftersom det var lördag, men en dam släppte in oss när vi sa att vi firade 30-årsjubileum. Det visade sig att damen tillhörde ett sällskap som firade 40-årsjubileum! Det blev många glada skratt och jämförelser när resten av hennes sällskap dök upp.

Vi pratade och pratade. Några av oss är fortfarande lärare av olika slag, en är rektor, en arbetar på Värmlandsoperan och en som journalist. Företagarandan hade gripit flera. En gör ljuskronor i sitt företag Tindra ljusstöperi, som säljer bl a på Skansen, en är delägare i en Guccibutik, en har haft tobaksaffär, en gör Jonssons mandelpotatischips...

En ganska högljudd middag blev det på lördagkvällen och sedan, som man plägar i detta kalla nordiska land, satt vi ute invirade i fleecefiltar med diverse drickbart och pratade tills solen, tja fortsatte sin vandring över himlen. Den går ju inte ner där uppe (unintended pun), så jag var glad över mörkläggningsgardinerna på hotellrummet.

Söndagen tillbringade vi i Gammelstan, den världsarvsmärkta kyrkbyn, där man har spelmansstämma varje år vid i början av juni. Ett par av oss dansade och uppträdde här med Luleå Hembygdsgille i mitten och slutet av 70-talet, så det kändes verkligen roligt att komma tillbaka. Jag såg till och med, den på sin tid oerhört vackre, riksspelmannen Tore Härdelin, som fanns med i spelmans- och folkdanskretsarna på den tiden. Hans dotter sjunger numer med i gruppen Triakel.

Vår jubileumsgrupp, hade en skön dag med samtal och paltätning, medan den ena efter den andra droppade av och åkte hem till sin del av Sverige. Jag njöt av att ännu en gång höra låtar jag både spelat och dansat till.

Vifast Björklund minns jag mycket väl. Ett riktigt original! Jag var t o m hemma hos honom en gång och blev till min förskräckelse bjuden på kaffe. Disken låg i en enda smutsig röra i köket, han tog bara fingrarna och svepte ur det värsta och sedan var det bara att dricka. Nu visades en fin utställning med bilder av denne specielle man. Han gjorde en kulturgärning genom att nedteckna musik och dräkter från förr. Jag bad Tord Nilsson, som ställde ut bilderna, att göra en bok om Vifast - det vore en välgärning.

Ovan en lada ur ladrikets många vackra...