Målningen är litet ovanlig för att vara av mig, bakgrunden framför allt, målad med kol, torrpastell och akryl. Det är kanske svårt att se på bilden, men där livmodern ska sitta finns hjärtat. Högra armen, i målningen, är en vinge.
Nix, jag tror inte på Freud, by the way - han är död på alla sätt! Men visst är det fritt fram att tolka - dock brukar jag säga att tolkningarna säger mest om tolkaren.
Corazón är ett mycket vackert ord, mjukare än hjärta, kom jag på när jag nyss hörde en låt med ordet i .
Så underligt - när jag nu tittat på målningen en stund blir jag alldeles darrig. Den påverkar mig starkt. Hmmm.
Förresten, är det någon som vet hur man får bilderna klickbara så de blir större - har letat en sådan funktion, men inte funnit...
10 comments:
Underbar målning - din fågelkvinna påminner mig om min fågelman -fast han går mer i blått även om kärlekens färg finns med. En tavla jag skulle vilja ha på min vägg!
Och oj bilden är fylld av upplevelser och starka känslor - nästan farliga.
Fågeln är för mig en bra bild -och min bild började först dyka upp i drömmar jag hade för drygt ett år sedan. Sedan började jag skriva poesi - har även testat att måla bild av den -men orden är liksom lättare att hitta just nu.
ps Jag har bara att klicka på själva bilden med muspekaren så får jag en större bild. Det går automatiskt.
Kanske har det med inställningar att göra? Men jag har inget minne av att jag gjort något speciellt. Allt fungerar så automatiskt.
Men kanske det går att lösa om du läser under "hjälp" - där finns ju massor av goda tips.
Kolla denna:
http://help.blogger.com/bin/answer.py?answer=41641&topic=10271
så kan du se hur du valt detta med att lägga in bilder
Jag har valt den undre varianten där man kan välja storlek på bilden - men ursprungliga bildens storlek finns med - men ser den när man klickar på bilden när man lagt ut sin blog.
Vad roligt att du tycker om målningen! Jag skulle själv vilja ha den på väggen, men hade den på en utställning och sålde den.
Har försökt skriva runt ämnet, men målningen ligger närmare - i det här fallet - tvärtemot hur det är för dig.
Jag har testat hjälpadressen du gav, men inte hittat något. Får väl skriva en fråga själv, om inte någon annan inkommer med förslag på hur man gör. Tack i alla fall, Inkan!
Spännande bild. Dramatisk, som livet själv. Röd blod eld liv - i kontrast till det svarta. Val och följder, kommer jag att tänka på...
Inte heller jag kan förstå varför du inte automatiskt får möjligheten klicka på bilderna och förstora dem. Använder du Bloggers bildredigerare eller sätter du in bilderna på något annat sätt, skickar med Picasa eller så..?
Förklaringen är i alla fall att du bara har en länk till bilden. För att få möjligheten att förstora måste det finnas två länkadresser, en som börjar med src= och en annan som börjar med href=. Jag tror att du har bara scr-länken och det är href-länken som går till den större bilden - om jag har förstått saken rätt...
Nu har jag tittat flera gånger. Har svårt att sätta ord på det jag känner.Förstår att dikten påmidde dig om målningen. Dikten är för mig är mer vemodig och målningen mer intensiv... hm jag får väl grunna ett tag till.
Carulmare: My God, inte vet jag vad jag använder. Jag trycker bara där man ska för att ladda upp (ner?) bilderna till min blogg... Får väl kolla vad det är, ska prova först själv och sedan får exet hjälpa mig - fast helst fixar jag det själv. Kvinnlig stolthet, du vet! Tack för tipset iaf.
Mina favoritfärger är rött och svart, både medvetet och omedvetet. Det brukar synas i mina målningar.
Panter: Vad spännande att det tar litet tid. Det gillar jag. Du får gärna berätta vad du kommer fram till - om du vill.
Jag önskar att jag kunde måla av mig en del känslor, men det blir inget. Jag håller mig till orden - fast de allra mest känslosamma visar jag ingen.
Nu har jag postat noter till dig. Väl bekomme!
Bloggblad: Jag känner igen det där med att hålla inne med det allra mest känslosamma, eller viktiga för mid del. Inte ens i dagboken lyckas jag formulera det. Trodde en gång i tiden att bara män var så, men så fel jag hade - igen...
Det är lättare att måla, medges, men inte vet jag om man kan säga att jag målar av mig. Jag får inte plats med så stora dukar eller så mycket färg - fast det vore kul förstås. ;-)
Nej, allvarligt, visst tror jag att man skriver och målar sig själv i någon mening. Vad mer än det man får ur sig själv kan man utgå ifrån, ja, allt runtom, men det färgas ju av ens egna upplevelser och tanke- och känslovärld. Nå, det finns mycket att säga om detta.
Tacks snälla du för notskicket!! Du är en ängel - om än jag ser aningen sot på vingarna... Jag berättar när jag sjungit den för sonen - ska bli spännande och se om han vill spela den på fiolen.
Post a Comment