Har jobbat några timmar mitt i veckan med att hjälpa min rektor att intervjua lärare som sökt tjänsten vi utannonserat. Har bara intervjuat sådana som sökt rektorstjänster förut, så frågeställningarna blev annorlunda denna gång. Märkligt vad mycket en människa kan visa av sig själv under en timma, anknutet till arbetet, menar jag då. Och så snabbt man känner av en förändring i tonfallet när vissa ämnen tas upp, antingen sådant som engagerar personen, eller sådant som den inte alls är intresserad av. Sedan vet man ju inte hur idéerna manifesteras i verkligheten, tyvärr, förrän man fått arbeta med personen i fråga...
Har läst ut ett par böcker: Karin Thunbergs Mellan köksfönstret och evigheten, som jag nämnt förut och Stieg Larssons Luftslottet som sprängdes. Den förra är en lättläst, inte oäven skildring av författarens barndom till vuxenliv, interfolierat med kapitel, korta, om hennes bröstcancer. Den gick fort att läsa och är vardaglig i tonen. Undertiteln är Om kärlek, vänskap och arbete, och hon går inte utanför dessa ämnen. Jag saknar något i boken - kanske litet djupare tankar, eller mer en känsla av allmängiltighet. Men Thunberg har förmodligen varit fullt medveten om vad hon skrev, så jag borde ha läst en annan bok i stället.
Luftslottet som sprängdes är en spännande bok, kort sagt! Lisbeth Salander, som egentligen är den bärande, mest spännande personen i boken gör att jag läser vidare - här finns många trådar runt henne, som man jämför med samhället runt om idag medan man läser. Jag, som tycker att hämnd är underskattat, njuter.
Här näst ska jag ge mig på fjärde delen i en historisk serie som heter Krigets gudar, som handlar om Julius Caesar. Den har precis kommit ut i pocket och heter Kejsaren (vad de tre första heter står i länken). Ingen stor litteratur, men spännande och lärorik. Nerikes Allehande har skrivit "lysande underhållning" och något åt det hållet kan jag gå med på. Jag tycker mycket om böcker som skildrar strategier, gärna krigs- och maktstrategier. Farbror Freud skulle väl bluddra om att jag kompenserar min brist på strategier - kanhända, kanhända.
Inte bara katten klättrar på den fina rep-med-knutar-konstruktionen jag gjort till balkongen. Lägg märke till tårnas apgrepp om repet.
Jo, Eva frågade om vad pelargonmuffins är - muffins med blad från dr Westerlunds blomma hackade i smeten och i glasyren. Jättegott! Dem har jag bara köpt av den driftiga kvinnan jag beskrev på midsommarafton, aldrig gjort själv. Ännu.
4 comments:
Jag har inte läst del III, men tyckte att kvinnorna runt ...vadhannuhette... h-personen... i de båda första delarna - la upp sig lite väl villigt utan att han hade en chans att "försvara" sig... Kändes som alla mäns hemliga drömmar i samma bok...
Snygg tåföring!
Det tar tid att landa, har jag märkt. Det är skönt när vardagslunken infinner sig, för då går det att njuta. Verkar som ni har det bra du och sonen.
Suck, att intervjua sökande är svårt. Det vill till att ställa de rätta och relevanta frågorna och att en ledning som också gör det. Det har inte jag, jag skäms å deras vägnar ibland är vi intervjuar. Sedan är precis som du skriver, att det ska till skarpt läge innan man vet.
Jag har förresten lagt ut boklistan.
Bloggblad: Det tänkte jag inte alls på, men nu när du säger det, så ligger det nog något i det. Det är ju en man som skrivit boken, så han passade väl på - omedvetet kanske. ;-)
"Tåföring", var ordet, sa Bull. Det lägger vi till ordlistan.
Panter: Jag räknar med att jag är tämligen hopplös 14 dagar efter terminens slut. Jag, som älskar att diskutera, orkar inte bry mig ett dugg. Vill bara läsa, sova och titta på blommor.
Jo, jag och sonen har det väldigt bra ihop. Vi är ju bl a läsare och ordlekare båda, så det blir många glada skratt och lustiga ordbataljer.
Vad beträffar intervjuer behöver jag inte skämmas över min chef; vi fungerade väldigt bra ihop i den situationen, vilket var skönt. Fyllde liksom i där den andra slutade och kompletterade bra.
Jag har läst din ambitiösa boklista. Det inspirerar. Ska plocka ihop min med.
Post a Comment