Läste min mail alldelse nyss och blev så rörd. Sonen hade skickat ett mail med ett frö till mig. Fröet ska man sätta och sedan sköta på bästa sätt så blir det en vacker blomma som man kan byta färg på t ex. Man kan ge den jord, vatten, sol, CO2 och annat som jag ännu inte har koll på.
"Seeds of Imaginations is an addicting flash toy type thing with a lot of beauty, but very little point. " står det i inledningen till spelet...
Det är alltså en virtuell växt. Igår satt han i flera timmar (jag vet, han borde inte få...) och bara pysslade med dessa växter. Inte det minsta lilla monster, inga gulliga djur som ska matas, inga slagsmål och inget skjuta ihjäl. Och han älskade det tydligen. Gulle.
Själv känner jag mig mest vilsen - en och en halv vecka kvar på jobbet. Inte har jag planerat sommaren särskilt mycket. Jag gör ju inte annat än planerar i vanliga fall, så det känns skönt att slippa. Jag måste måla ett par fönster och renovera ett rum, så mycket vet jag. Och hur vore det om jag skrev klart den sista tredjedelen av min roman?! Vore kul att få ihop några målningar också - knöligt att inte ha någon ateljé längre. Det lönade sig inte, jag hann aldrig måla in hyran under året.
Ingen Momo. Antingen är hon ihjälkörd eller så har någon annan tagit hand om henne. I morgon kommer jag att ta hand om Siris katt Samir, en stor snäll hankatt. Dels reser Siri till Spanien och blir borta tre veckor, dels är hennes son Emil allergisk mot katten. Den ska till sin ursprungliga ägare i Helsingborg om ett år, så då får vi väl börja om på nytt igen.
Att det ska vara så svårt att bara lata sig, fast det borde vara det man mest behöver. För mig går inte det - hjärnan stannar. Och då blir det trist. Väldigt trist.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
Oj vårda din virtuella blomma... Tänk vad man kan hitta på. Den här maskinen är då märkligt.
Själv är jag så lycklig över att hitta igen favoritartister med ljud och rörliga bilder... rena rama schlaraffenland:)
Du har allt en gullig son, förpubertet till trots.
Ledighet, att vara lagom ledig - det är svårt. Känner igen det, jag kan bli totalt passiv, om jag inte har någon drivkraft, något att styra emot. Blir jag passiv, blir jag deppad, så...planer och listor kan allt vara lite bra. Ibland.
Jag är nog världsbäst på att lata mig - men så kom min hjärna aldrig igång heller!
Samuel
Äh, läs mkt böcker så hålls nog din hjärna igång. Samt läs många bloggar och gå äntligen på bloggträffar!
Jag drömde om Momo för ett par veckor sen. Drömde att hon kommit tillbaka och var helt oskadd och oberörd. Ska försöka samla ihop de bilder jag tog av henne och mejla dig. Kram.
Inkan: Ja, jag vårdar den virtuella blomman, liksom mina blommor i IRL. Vilket språk! :-)
Ja, jag har sett på din blogg att du hittat många gamla favoriter. I det är du så olik mig, jag är inte så intresserad av gammalt - förmodligen för att det gör så ont ofta, att minnas. Även det som varit roligt smärtar, tycker jag.
Men jag tycker det är härligt att vi är så olika och ändå kan samexistera! Eller hur, Inkan?!
Panter: Tack! Jo, han är fantastisk - klarsynt och filosofisk.
Nu och de två första veckorna på sommarlovet tycker jag är tunga. Tröttheten hotar att driva mig ut ur mitt huvud. :-) Som du säger, listor är bra! Men snart, snart, Panter...
DMH: Du kan nog tävla med mig i lathet, vilket betyder att vi förmodligen får mycket mer gjort än de flesta.
Kära Samuel (är van att säga så, du vet),inte får du vara så sträng mot dig själv. Din hjärna är i full gång, det har jag ju sett på din blogg - även om det ser litet mörkt ut. På porträttet iaf. ;-)
Space Babe: Ehh, jo, jag har nog litet dåligt samvete över att jag inte gick på bloggträffen. Det var nog mest fegt, faktiskt. Lovar att bättra mig!
Berättade för Emil om din dröm, och han sa genast att han hoppades att det var en sanndröm. Det hoppas jag med!
Vad snällt av dig att skicka mig bilder av gullekatten.
Jag har gullat med din dotter litet igår, tokgned hennes myskinder, där hon satt i sin cykelbarnstol på pappas cykel.
Post a Comment