Saturday, August 25, 2007

Välj!


"Mamma, vad skulle du välja om du fick välja mellan snabb, smidig eller smart? Ja, smart är du redan så du får välja mellan snabb eller smidig."

"Hmm, jag skulle nog välja smidig...", klurar jag.

"Bra! För med smidig följer snabb, men med snabb följer inte smidig!" säger sonen och börjar sedan med nästa valsituation för mig - det är något med giftiga sporer och svampar. Jag vill inte välja mer, mumlar bara "Tyst, jag skriver..." och sonen återgår till att prata, utan att kräva något av mig, medan han ser på tv. Jag kan inte klaga över att han är pratsam och ger mig skavsår i öronen - hans båda föräldrar är likadana.

Tidigare i dag fick jag välja mellan att huset skulle rasa eller han skulle dö. Dessutom var jag tvungen att argumentera, för att han skulle tro på att jag fullständigt struntade i huset i ett sådan läge. Suck. Snart är det dags för någon ny knepig valsituation som han har hittat på.

10 comments:

Bloggblad said...

Det finns fördelar med att barn växer upp och flyttar ut - och så hinner man lagom sakna pratet och frågorna tills nästa generation sätter igång... :)

Amber said...

Haha! Ja, det är väl någon mening med det också förstås. Men det blir många skratt, trots att huvudet snurrar av frågorna ibland.

Eleonora said...

Att ställas inför olika val och fatta rätt beslut - du kommer att drabbas ofta framöver av Sonens vetgirighet och intellektuella tänkande. Vilken härlig utveckling och underbar utmaning för dig. Kramis

Amber said...

Eleonora: Anar jag att du tycker att jag behöver den utmaningen...? Hmm, förmodligen! :-) Kram!!

Anonymous said...

Min son gillade också att ställa valfrågor... alldeles omöjliga sådana, sådana som jag inte kunde förstå varför han ville veta hur jag ställde mig... Då, när sonen var liten, tror jag nog att jag försökte besvara dem, på något sätt... men idag (ja, han kan göra det som tjugoåring också!) svarar jag ganska ofta att jag inte har någon uppfattning. Jag tycker ingenting om detdär. Man måste väl inte ha en åsikt om.. allt? Faktiskt tror jag att killen, som var ensambarn, tyckte att mamma var som en sorts maskin, en kul maskin. Tryck här, så spottar hon ur sig ett svar! :)

Min son är också mycket pratsam, i likhet med vissa delar av släkten. :)

Amber said...

Carulmare: Samuel är ju också ensambarn - hemma hos mig. Jag känner helt igen det där med att man ofta inte tycker något alls om en massa saker. Det är dock ett svar som inte accepteras.

Låter illavarslande att frågorna fortsätter så långt upp i åldern. :-) Fast man kanske är glad att de ö h t pratar med en då...

Ska prova säga att svarsmskinen har slut på energi!

Evas blogg said...

Känner igen det där! Nu har frågorna avtagit här (med åldern) men visst kommer det kluriga frågor än idag.

Eleonora said...

Utmanad blir du väl dagligen av 20-25 små underverk, men med det egna är det väl något speciellt, Det är klart du behöver bli utmanad - det behöver alla mammor (och pappor) Förresten så va´re han som först sa att han va min fästman ! så de´så. Kram till dig för att du har hand om min gullige fästman!!

Amber said...

Eva: Kanske är det så att de kluriga frågorna finns hela livet, men vi slutar fråga dem när vi anses "vuxna" - inför föräldrarna blir man antingen vuxen senare, eller möjligen aldrig...

Eleonora: De där underverken jag har hand om på dagarna är inte direkt små längre, och just nu är det fler påståenden än frågor från dem, pust!

Kram! Jag ska ta hand om din lille fästman ordentligt!

Evas blogg said...

Fast en del människor slutar aldrig fråga de kluriga frågorna, tack och lov!