Samuel ringde från sin pappa tidigare i kväll och sa att nu var det dags för mig att skriva ett nytt inlägg. Känner mig så lycklig över alla dessa barn som har sina särskilda krav och uttalar dem så tydligt. Mest är jag lycklig över Samuel förstås, men ibland sover hans lillasyster här, en absolut ljuvlig och mycket redig liten dam. Och i natt sover Cornelia, 6 år, här, det ska hon göra ett par nätter till eftersom hennes mamma är på kurs.
Tänk att jag, som inte skulle ha några barn, nu har ett eget, så "egna" de nu är - man äger ju inte barnen - och flera lånebarn. Det är en ynnest, och ger djup lyckokänsla, att få ha det så.
Kanske inte så mycket att skriva om i en blogg, men det är ett sätt att dela det just nu i natten. Känner mig som på målningen, litet vilse i skogen...
12 comments:
Jag kan förstå dina lyckoruskänslor! Och den som sover hos dig känner sig nog inte som barnet på bilden. En helt underbar bild! Gillar den starkt. Säger mycket.
Jamen du Amber, den lilla grannflickan har det nog MYCKET bra hos dig. LUGNT OCH SKÖNT . OK lånebarn men du är en härlig mamma att låna också - glöm inte det!! Kramis till dig som alltid ställer upp!!viphc
Underbar bild!
Och fin beskrivnig av vad barnen ger oss, och gör med oss. De förändrar oss! Egna eller lånade, de lär oss att se världen med deras ögon. Igen.
Det är väl något alldeles utmärkt att skriva, i en blogg! :-) Jag tror att vi är många som känner igen det du skriver, och det är alltid bra att bli påmind om de kanske-inte-så-märkvärdiga lyckoskapande sakerna i tillvaron... de som kanske egentligen är de som utgör "livet".
Hur kommer det sig att du känner dig vilse i skogen...?
Eleonora: Vad snäll du är som säger att jag är en bra lånemamma. Så har jag aldrig tänkt. Det låter jättefint! Kram själv, gulläpple!
Qi: Ja, man lär sig hela tiden av barnen. Inte alltid kul, men väldigt nyttigt!
Visionary Soul: Jo, det är de små sakerna som gör basen i livet, det tycker jag.
Hmm, jag känner mig vilse i livet. Därför verkar jag väldigt ovilsen -måste ha kontroll!
Fast, om man ska tolka utifrån bilden, så är jag liten, men färgstark i skogen. :-)
Bloggblad: Ojdå. Missade att svara på din kommentar - felåt. Nej, det brukar vara så att barn sover väldigt lugnt och bra här.
Vad roligt att du gillar bilden! Jag har burit den i mig i flera år innan jag slutligen målade den. Jag såg en liten flicka gå under popplarna som jag älskar, minns inte om hon hade rött på sig, men hennes litenhet och hennes bestämda steg gjorde stort intryck på mig.
När jag ser såna bilder som säger mig nåt, då får jag en så enorm lust att måla. Jag gjorde 4 försök i somras - två av dem älskar jag - trots att jag inte ens vet hur man gör blev de som jag ville. De två som jag gjorde sist... blä. Barnbarnet fick husera fritt på den ena - och den andra kanske jag kan göra om - nån gång...
Så livsbejakande att ha barn omkring sig. Och din målning är helt underbar!
Bloggblad: Ja, jag såg någon av dina målningar som du lade ut i somras - jättebra! När man målar mycket är det en hel del som måste kasseras - särskilt akvarell, som är så svårt att måla. De misslyckade brukar jag spola under vattenkranen och sedan leka med resultatet när det mesta av färgen runnit bort. Ibland vill man ha kvar den avspolade.
Om du vill måla hemma är akryl att föredra, men det kanske du redan har provat? Målningen på bilden är liten, 19x22 cm, och målad i akryl på duk.
Eva:Livsbejakande var ordet, sa Bull! :-) Vad roligt att du tycker om målningen!
Vilken underbar bild. För mig sammanför den två väldigt positiva element - det energigivande i det färsgstarkt röda flickan (en röd, glittrande, energisprakande ballerina kom till mig en gång i en guidad meditation och har betytt mycket för mig) och lugnet och avslappningen jag ofta får av naturens skönhet. Känns som att den talar direkt till mig. Tack. :-)
Underbar målning - även om flickan (?) ser ensam ut - så är hon klädd i rött och det är då både hoppets och kärlekens färg så inte är hon vilse.... :)
Jag har tre barn och tre extrabarn-fast alla är vuxna nu. Så har jag blivit "favoritmoster" åt min systerdotters "stjärntvilling". Att känns sig sedd och upplevd av andra är en ynnest. Något att njuta av. Man ger och man får.
MZ: Vad härligt att målningen talar till tig! Det gör mig glad.
Inkan: Nej, kanske är hon inte vilse. Har inte tänkt så. Men visst finns det kraft i det röda hon har på sig, dessutom är det regnkläder och stövlar, dvs det är skydd...
Det känns bra att vara extramamma, som x:ets lilla dotter säger om mig. Som du säger, en ynnest!! Man får mycket och man ger, helt rätt.
Post a Comment