Kung Liljekonvalje eller hur man förstör en idé

Kung Liljekonvalje av dungen,
kung Liljekonvalje är vit som snö,
nu sörjer unga kungen
prinsessan Liljekonvaljemö.

Kung Liljekonvalje han sänker
sitt sorgsna huvud så tungt och vekt,
och silverhjälmen blänker
i sommarskymningen blekt.

Kring bårens spindelvävar
från rökelsekaren med blomsterstoft
en virak sakta svävar,
all skogen är full av doft.

Från björkens gungande krona,
från vindens vaggande gröna hus
små sorgevisor tona,
all skogen är uppfylld av sus.

Det susar ett bud genom dälden
om kungssorg bland viskande blad,
i skogens vida välden
från liljekonvaljernas huvudstad.

Ja, så skrev Fröding. Många svenska körer sjunger den nu på våren. Det är bland det vackraste man kan sjunga!

Tänkte mig att jag skulle måla den... suck. Tyckte först hjälmen var viktigare än att det var en liljekonvalj. Sedan ändrade jag mig. Det var fel. Suck igen. Nå, jag gnider väl litet mer på målningen innan jag förmodligen river eländet i ilska. Och börjar på en ny.

Kung Liljekonvalje sjungen av Lunds studentsångare - njuuut!

Sax i solen

Samuel skulle prompt spela saxofon utomhus idag. Här är ett litet prov - han spelar The Rose. Han är medveten om att han missar ett par toner, bara så ni vet...

Eh... våren?

Förra helgen beskar de de två stora kastanjerna på gatan där jag parkerar bilen. Jag har verkligen ingen aning om hur man, eller om man ska beskära sådana, men inte ser det kul ut, inte. Alla feta knoppar är borta, kvar är bara stympade, kala grenar. Jag tog en grenstump med knopp för att sätta i vatten och se vad som händer. På ett par dagar såg den ut så här.




Litet har den spruckit upp och blomman börjar visa sig. I dag ser den ut som nedan. Litet som Muncks Skriet. Eller, kanske har jag för livlig fantasi?

OBS! Beskuren!

Och så räcker den fram en tredje hand mot betraktaren...

Årets änglatrumpet - fick två pinnar av Gean, vår skolkoordinator. Fort blev det både blad och rötter. Änglatrumpet är bland det mest växtglada som finns.

Tja, ute lyser en blek sol och bostadrättsföreningen som jag ser från köksfönstret har städdag. Själv måste jag förbereda för badrumsrenovering. Varför har man så mycket skrot och skräp?! Suck.

Söndag bara

Tittade i kapp de tv-program Samuel är med i på UR. Här är det som han och klasskompisen Elvira åkte till Värmland i, temat är Om rädsla: http://www.ur.se/play/155070 , 4 minuter in i programmet kommer de två.

Sedan var han med i Mega -Ordstormprogrammet som har tema Arg http://www.ur.se/play/155071 också, 10:30 in i programmet börjar den del där Samuel och Elvira är med, liksom Samuel bonusmamma. Hon står i skrivartoalettkön före honom. Hon har en så behaglig röst, tycker jag.

Programmen sänds tisdagar 19.20 i UR, vilket är i samma kanal som SVT24 sänds. Jag har ingen koll på vilka program Samuel är med i mer än de två jag nu nämnt.

I övrigt förbereder jag, mest i tanken, ombyggnad av badrummet, vilket kommer att ta 5 veckor, hej och hå. Då ska jag ta ner det fina draperiet i hallen. Jag valde länge och funderade hit och dit vad jag skulle ha - tycker mycket om tyger, gärna dyrbara, tjocka. Bestämde mig för tjock sammet med råsiden på baksidan och att låta sy det, inte sy själv, för en gångs skull. Samuel, som är färgsäker hjälpte mig att välja färger. Det blev mullvadsfärgad sammet och turkost råsiden. Tanken var att man skulle mötas av det turkosa när man kom in, men Samuel tyckte det var för trist med mullvaden inåt. Han ville att jag skulle vända så sidenet var inåt. Det visade sig vara ett smart drag!


Nu möts man, när man kommer in, av det mullvadsfärgade som "pratar" med dörrarna längre in och sammeten som gör den lilla avklädesdelen av hallen varm och mysig och varje gång man passerar igenom resten av hallen - det måste man göra för att ta sig till de olika rummen - så gläds man åt det turkosa, pigga.

Litet av det mullvadsfärgade tittar fram eftersom kanten viker sig så elegant - alldeles av sig själv faktiskt.

Londonbilder

Kanske inte så mysig gata direkt, men jag tycker den har en sval, ren charm. Det är vägen
från tunnelbanestationen mot Tate Modern.

På den svala gatan fanns plötsligt denna lilla oas, som tagen ur 70-talet. Det blev en riktig flashback för mig.

Även denna magnolia stod längs den svala gatan tillsammans med några till av samma art. En märklig blandning av gatans stelhet och magnolians av liv sprängfyllda knoppar. Jag är förjust i motsättningar, så det gjorde mig fascinerad att se detta.

Tätt planterade björkar utanför Tate Modern. Jag har inte läst något om tanken bakom detta, men det vore spännande att få veta lite mer om den speciella dungen.

Ebb i Themsen ger tillfälle till stenkastning från flodbädden. Flodbädden - är inte det ett gammalt jordbundet ord?!

Hmm, har inte kontrollerat vad det är för byggnad, men bilden är tagen från vårt hotellrum. Kanske någon av er som varit i London har lite koll?

Ett tiotal sådana här målningar fanns på ett långt plank i Soho. Jag blev alldeles fnissig och glad. Har en elev med en tröja där det står Håll tjeften - jag skrattar flera gånger om dagen när han har den på sig. De här målningarna är upptjeftia, tycker jag!

Alla dessa bokaffärer... Här blev jag också fnissig. Vem tror de att de lurar? Några lär de lura in i alla fall.

Ätbart och konstigt

Donuts på Picadilly Circus - Samuel köpte 4 olika sorter - med toffeefrosting och vaniljsås inuti, chokladfrosting med strössel på, socker utanpå och hallonsylt inuti och jordgubbsfrosting med vaniljsås inuti. Kladdigt och kletigt, men jättegott enligt ätaren.

Cupcake i Soho!

Hotellfrukost med bönor och bacon! Mums!

På Tate Modern blir det vin för mig och iste för Samuel.

Färsk torsk blir det när Samuel själv får välja!

Tror man det man ser, eller...?!

Ja, vi gillar böcker, men hit gick vi inte. Vem ska lockas av det de inte vill ha? Bokköparen som kanske vill ha sexgrejor, sexgrejorköparen som köper sig en bok? Är det bara sexgrejor? Många frågor uppstår.

Mode, njae

London. Mode. Njae. Visst uppskattar jag vackra kläder, roliga kläder, annorlunda, udda kläder. Och alla dessa skor, som karameller en del av dem. Och skoskaparna med namn som Marc Jacobs och, ja, många zz och många cc är det i namnen i alla fall; klackarna ofta skyhöga med åtminstone 7cm av klacken i metall, eller alldeles tvärtom, balettskor, plattaste platta.

Jag är nog rätt vilsen, praktisk och ointresserad för att riktigt begripa eller uppskatta allvaret i mode, så jag ska inte låtsas initierad eller orda så mycket om detta. Dock såg jag en hel del klänningar och skor famför allt, som jag uppskattade. Utan för många mönster eller alltför mycket av något alls tycker jag det blir vackrast - gärna asymmetriska skärningar.

Virkad klännig - njae. Inte i min smak i alla fall. Djurhudsmönster är populärt på både kläder, skor och väskor. Och så fort jag sagt till Samuel att i Sverige står det i tidningarna att rutigt är inne, men här i London har de inte det, så hade nästan varenda en, både män och kvinnor, rutigt. Aldrig mer ska jag säga...

Många hade leggings och kavaj - ser oklätt ut enligt mig. Var e brallorna/kjolen, liksom? Njae.

"Men mamma, fotograferade du hennes rumpa?!" Litet uppkäftigt faktiskt! Klädseln, alltså.

Röda kläder och rosa stolar i solvärmen. Stövelröda mot kappröda, njae. Men de är rätt söta, paret, tycker jag.

Så här ser väl de flesta ut. Bilden tagen vi det bildbemängda planket utanför Tate Modern. Axelbanden på väskorna åt samma håll, från vänster till höger.

Äsch, somliga vänder en färgstark baksida åt modet!

Londonresan, så här efteråt

Historien med myntet slutade väl - en envis mamma tog sin son med till Dominion Theatre på förmiddagen, samma dag vi skulle åka hem och drog hela historien. Där sa de att de bara sålde det på kvällen. Den envisa mamman talade då om att vi skulle åka hem samma dag och "is there really no possibility to..." i ett par olika tonarter. Engelsmän är trevliga och sällan fyrkantiga, så till slut ordnade de fram ett mynt som vi fick köpa och allt var frid och fröjd!

Besöken på Foyles var överväldigande, som vanligt. Jag vill ha allt! Nästan. Nu hann vi bara gatuplanet, så resten av våningarna får bli en annan gång.

Böckerna är blandade, Samuels och mina. Den stora feta om Science Fiction köpte Samuel i present till sin pappa, som nyss fyllt år - han blev mycket glad.

På/i varje parksnutt sätter sig folk så fort solen lyser och många läser. Det berättade jag för Samuel och precis när jag berättat det kom ett gäng ca 14-åriga flickor förbi oss: "Let´s sit in the park!" hojtade en av dem och så rusade de skrattade in på en liten gräsplätt mellan gatorna i Bloomsbury.

Vår sista eftermiddag i London satt vi nästan en timme på en bänk i Soho Square, det var varmt och soligt. Samuel spelade på sitt DSi och jag bara tittade på alla människor. Ljuvligt!


Inte bara vi är läshungriga. Lägg märke till den blommande tulpanen bakom den läsande mannen i hatten. Och så kommer man hem till +-0 grader och några krokusar som stretar bredvid en smutsig snöhög...



Inser så här efteråt, när jag funderar och tittar på våra bilder, att resan innehåller vissa teman. Läsning/böcker, musik, parker, utställningar, gatuliv/-mode och mat. Mer om resan och fler bilder i kommande inlägg.

Inser också att bloggare jag läser har blivit en del i både mitt och Samuels liv. Londongirls Starbucks kom upp ofta; Samuel var alldeles hänförd över hur många Starbucks det fanns - han insåg att man aldrig behöver sakna det. Elisabets sätt att möta människor och tycka de är spännande kom ofta i mina tankar, ja, fler bloggare kom i mina tankar utifrån olika ämnen jag läst på bloggarna era. Otroligt vilket medium och vad det berikar!

Sista rapporten utan bilder

Det blev Tate Modern i staellet. Bestaemde mig foer att goera naagot som var viktigt foer mig. Somliga soener blev jaettehungriga (!!) efter ungefaer 4 minuter och dessutom blev samma somliga vaeldigt troetta!

Ner till restaurangen daer vi aat gott - Samuel faersk cod (han aelskar fisk) och sticky toffee pudding till efterraett. Sjaelv aat jag lax med sallad, drack ett gott glas vitt vin till och en hygglig sorbet till efterraett - svaart att aeta i England om man inte taal mjoel, ris, potatis eller saerskilt mycket mjoelk.

En kort sejour i konstsalarna och sedan tog vi en promenad oever Millenium Bridge, kastade sten/macka i Themsen, tittade paa St Pauls Cathedral, fraan utsidan och begav oss "hem" i en smockfull tunnelbana.

Kvaellen slutade i sorg - Samuel hade koept ett specialmynt med Brian May, gitarristen i Queen, efter We Will Rock You-musikalen. Den var totalt borta! Foermodligen hade den fallit ur plaanboken, i fickan, och naer han dragit upp hoerlurarna till sitt DSi har den fallit ur... Vi gick ner till Dominion Theatre, men foerestaellningen var slut och allt var staengt. En mycket ledsen Samuel somnade saa smaningom mysande, trots allt, under sitt taecke.

Strax ska vi gaa och se om vi kan faa koepa ett nytt mynt. Och sedan blir det promenad i solskenet och lunch i Soho innan vi beger oss till flygplatsen.

London i all hast

Haerliga frukostar! Engelsk tjock och ganska fettfri bacon, scrambled eggs och boenor i tomatsaas! Kaffe och ett glas vatten.

Samuel aeter hur mycket som helst till frukost - ocksaa.

Vi boerjade med att besoeka Foyles - vi kom ut med en bunt boecker var. Lyckliga. Och daa hade vi bara besoekt foersta vaaningen...

British Museum hade en koe aenda till nordpolen, saa vi valde Cartoon Museum - haerliga bilder och en skoen presentshop daer vi handlade foerstaas. Ronald Searles bilder fraan tidigt 1900-tal och famaat var spaennande att se. Rekommenderas!!

Madame Tussaud's... Njae. Jag kom ihaag varfoer jag inte ville besoeka det senast jag foersoekte - enorma koeer utanfoer. Det hade varit ok, tog ca en halv timme, trots att vi hade foerbokat biljetter. Men sedan klaettrade folk paa varandra och paa vaxdockorna saa man ibland inte kunde se vilka som var dockor och vilka som klaengde. Alla skulle prompt ha en bild med sig sjaelva och en s k celebritet i vax.

Vi saag Clash of the Titans i 3D igaar kvaell. Fick hjaelp av en fantastisk tjej att hitta biografen. Hon anvaende sin iPhone och pekade och vi traskade ivaeg. Efter en laang stund kom flickan springande och bad om ursaekt foer att hon visat oss i fel riktning. Hon foeljde oss tillbka och vi hade ett trevligt samtal bl a om kristendom. Hennes mamma var djupt troende katolik och hon var sjaelv kristet fostrad. Det hela boerjade med att jag kallade henne foer aengel, eftersom hon kom tillbaka och hjaelpte oss. Laangt svart lockigt haar hade hon och anvaende intrusive r. (Look it up if you don't know what it is. Otherwhise I'll tell you later.)

En amerikansk dam talade just om foer Samuel att han talar fantastisk engelska. Hon tyckte han skulle bli diplomat! Good choice!

Idag tror jag det blir Science Museum.

Inför Londonresan

Talar för Samuel om att det är praktiskt med en lista över vad man ska packa; så kan man pricka av och vara säker på att allt kommer med. Man har lite tid att tänka om man börjar i tid, bla bla...

Först något som liknar ett stönande, sedan hämtar han ett papper och börjar skriva en lista. Misstänkt fort är han klar.

Jaha. Känner mig inte alltför humoristiskt lagd just då, så jag både ler och suckar. Ungefär. Samuel uppfattar stämningen, suckar han med och hämtar en ny lapp.

Mobil och inga hemnycklar är redan markerade av någon anledning. Och ytterligare en viktig del av listan är markerad. Ser ni vilken?! Somliga söner är bäst!

Sonen kanske inte blir någon listmänniska - man kan väl klara livet ändå, I guess. Fast det är bra med listor...

Har fixat fönsterplatser på flyget och checkat in via nätet. Så piffigt. Tänk vad nätet är bra! Till allt. Utom städning. Och kattvakt (Samuels pappa i stället).

Pass, pengar, kamera, tandborste...

Mäh!

Lat mamma gjorde enkel påskäggsletning i år, ingen kompass, ingen GPS. Bara ett nytt ägg för varje gång, med en godis och en lapp i. Fjärde ägget var äntligen utan Mäh! Ett sådant där mäh, som tonåringar missnöjt liksom stöter fram.



Första lappen låg under Samuels egen huvudkudde och hjälpen han fick var en upplysning om att det var där han lutar sitt huvud. Våtare - ja, i en låda i badrummet. Tuut-brööl i hans saxofonfodral och mamma luktar det försås mest i hennes säng - under min ena huvudkudde låg det stora ägget.


I handen har Samuel sitt för dagen nyinköpta Nintendo DSi, i älsklingsfärgen rött, med Pokèmon Soul Silver i - alltsammans väldigt dyrt, men pengarna har Samuel själv arbetat ihop genom tv-inspelningar och barnvakteri, så vi var väldigt nöjda båda två.

Den lilla röd-vita saken bredvid påskägget följde med spelet och är en Pokéwalker, ja, som vi vanliga säger - stegräknare! Man får fördelar i spelet om man går många steg, så gissa vem som varit ute och promenerat idag? Alldeles frivilligt! Smarta konstruktörer. Nu kan man inte säga att barnen bara sitter.




Ah, fick just ett samtal från Siri som är nere på Hallands Väderö med en stor del av släkten. Alla hojtade hälsning i luren och Siris pappa bad mig hälsa Gud i London också...

April

Lurad. Trött.


Det låter rätt eländigt när man ser det så där. Det är inte så illa. Tröttheten kan man sova bort och ta det lugnt några dagar.


Är det första april och man arbetar i skolan och själv har barn blir man lurad, så är det bara. Och jag är extremt lättlurad.


Morgonen började med att Samuel ringde och med sorgsen och mycket allvarlig röst meddelade att han var jättesjuk. Mitt hjärta stannade nästan. Dels av normal mammaskräck och dels såg jag nästa veckas resa till London försvinna all världens väg. När jag frågade hur det var med honom skrattade han ett april-april i mitt öra. Puh!


Tja, sedan lyckades eleverna lura mig flera gånger... De är rätt roliga ibland. Före kaffet första rasten är jag rätt vimsig nu när det är mycket att göra med nationella proven, så jag var ett lätt offer. Jag brukar vanligtvis se till att det är mycket tyst och lugnt de första lektionerna - inte bara för min skull - men idag blev det ovanligt flamsigt. Det var säkert uppsluppenheten inför påsklovet som också spelade in.


På måndag åker Samuel och jag till London. Det ska bli roligt att göra något med Samuel. Vi ska bl a se We will rock you, en rockmusikal, som vi redan köpt biljetter till. Mest ska vi vandra runt, köpa böcker och titta, titta, titta... Jag älskar London och vill gärna visa Samuel mitt sätt att (slö-)resa, nu när han är så stor.

Den stora lönnen en natt februari.