Tuesday, April 13, 2010

Ätbart och konstigt

Donuts på Picadilly Circus - Samuel köpte 4 olika sorter - med toffeefrosting och vaniljsås inuti, chokladfrosting med strössel på, socker utanpå och hallonsylt inuti och jordgubbsfrosting med vaniljsås inuti. Kladdigt och kletigt, men jättegott enligt ätaren.

Cupcake i Soho!

Hotellfrukost med bönor och bacon! Mums!

På Tate Modern blir det vin för mig och iste för Samuel.

Färsk torsk blir det när Samuel själv får välja!

Tror man det man ser, eller...?!
Ja, vi gillar böcker, men hit gick vi inte. Vem ska lockas av det de inte vill ha? Bokköparen som kanske vill ha sexgrejor, sexgrejorköparen som köper sig en bok? Är det bara sexgrejor? Många frågor uppstår.

6 comments:

Anna said...

När jag gick i plugget hade de munkar i en butik som man gick förbi på onsdagar, då vi hade haft gympa i en annan byggnad. Man fick tre till ett bättre pris. Och så hade de såna med hallonfyllning och socker på. Såna har jag aldrig hittat igen som vuxen, men jag minns hur goda de var, jag gillar hallon. Numera har jag däremot hittat äppelmunkar, motsvarigheten, fast med äppelmos i. De gånger man köpte tre blev det två med hallon och en med äpple. Dert gick bra att äta tre på raken utan att få sockerchock då, numera törs jag inte prova det, då kanske jag blir alldeles knäpp :)

Amber said...

Anna: Ä det inte så att barn-/ungdomens munkar var godare?! I alla fall i minnet.

Åh, äppelmunkar! Jag älskar dem! Frosting är också gott på. Nu kan jag ju inte äta något med mjöl i, så jag känner bara doften - härligt!

Ja, man får se upp med sockerchocken. :-) Men när man växer verkar det mesta fungera, socker eller ej. Tur att jag har en son som förderar smörgåsar/mat framför sötsaker.

Bloggblad said...

Mysigt - soligt - härligt!

Londongirl said...

OMG vad många donuts han klämde i sig!

Jag har nu lusläst och njutit av alla dina bilder från London om och om igen. (Måste erkänna att det var det första jag gjorde på min lunchrast på jobbet idag....klickade in mig här med hjälp av min iPhone.

Åh Samuel är väl för härlig! Bilden när han sitter på Picadilly är så fin. Han ser ut som vilken engelsk tonåring som helst som sitter och väntar på sina kompisar. :-)

TACK för att du delar med dig av London!
Jag blir så lycklig av att se bilderna därifrån.

Eleonora said...

Så många och långa och fina inlägg du har gjort här!! Så roligt att få följa med på era bravader. Förstår att Samuel var lycklig över allt gott som fanns att stoppa i munnen. Han växer ju jättemycket nu och behöver mycket av mat och div. annat!!

Också härligt med alla nya böcker som hittat hem till din nya bokhylla!

Men "busking" hade ni väl inte tänkt utföra - även om Samuel spelar många instrument och ni båda sjunger strålande!

Tack för dina härliga berättelse, rena reseskildringen på topp alltså! Kramar till er båda.

Amber said...

Bloggblad: Jomenvisst! London är värt en mässa. En mössa??

Londongirl: Vad härligt att du funnit glädje i bilder och texter om vår resa! Det gläder mig verkligen.

Samuels far klämde i sig ännu fler när vi var där och han var ung - de kan ju äta hur mycket som helst, de där långbenta herrarna.

Jo, jag är ganska ordentligt stolt över min fina son, som nu är så tonårslik.

Eleonora: Jag är glad att du uppskattar reseskildringen. Jag blir ocskå inspirerad av andras skildringar av allt möjligt.

Hihi, nä, no busking här, inte!

Kramar till dig med!