Tuesday, April 27, 2010

Kung Liljekonvalje eller hur man förstör en idé



Kung Liljekonvalje av dungen,
kung Liljekonvalje är vit som snö,
nu sörjer unga kungen
prinsessan Liljekonvaljemö.

Kung Liljekonvalje han sänker
sitt sorgsna huvud så tungt och vekt,
och silverhjälmen blänker
i sommarskymningen blekt.

Kring bårens spindelvävar
från rökelsekaren med blomsterstoft
en virak sakta svävar,
all skogen är full av doft.

Från björkens gungande krona,
från vindens vaggande gröna hus
små sorgevisor tona,
all skogen är uppfylld av sus.

Det susar ett bud genom dälden
om kungssorg bland viskande blad,
i skogens vida välden
från liljekonvaljernas huvudstad.

Ja, så skrev Fröding. Många svenska körer sjunger den nu på våren. Det är bland det vackraste man kan sjunga!

Tänkte mig att jag skulle måla den... suck. Tyckte först hjälmen var viktigare än att det var en liljekonvalj. Sedan ändrade jag mig. Det var fel. Suck igen. Nå, jag gnider väl litet mer på målningen innan jag förmodligen river eländet i ilska. Och börjar på en ny.


Kung Liljekonvalje sjungen av Lunds studentsångare - njuuut!

9 comments:

carulmare said...

Åh, då kanske jag får höra den på min lundresa?

Jag vet inte heller hur liljekonvaljens huvud skall hänga, men jag blev genast förtjust i din bakgrund. Den ser ut och känns som ett vattenfall! Jag kan till och med se hur vattnet studsar upp från marken.

Amber said...

Carulmare: Ja, om du har tur får du höra den! De sjunger den riktigt bra, så där stillsamt, nästan helt stilla som det kan vara i sorgen.

Det där med liljekonvaljen är ju litet dubbelt i det här fallet - det är både en hjälm och en liljekonvalj. Tänkte på 6-700-talets järnhjälmar med näsbärga, när jag målade den första varianten.

Ja, det ser ut som vatten, men var tänkt som ljus...

Anna said...

Den dikten är jag väldigt förtjust i. Bakgrunden tycker jag var superhärlig på din målning, fick det till någon slags mellanting jag, både vatten och ljus (ljus på vatten, eller något sånt).
Jag som inte kan måla får göra så här istället:
http://www.odfoto.se/natur/8.jpg

Amber said...

Anna: Vatten och ljus, ja, det fungerar nog med båda. Jag älskar när människor har olika tolkningar av mina målningar. Det jag vill är beröra - fint eller fult är ointressant.

Amber said...

Anna: fin bild av liljekonvaljen! Där ser man att "huvudena" verkligen har olika form!

Bloggblad said...

Den sången sjöng alltid de avancerade grupperna när jag var på dirigentkurs flera år i rad - de roligaste kurser jag gått. Sång dygnet runt... så jag får härliga minnen av den.

Inkan said...
This comment has been removed by the author.
Inkan said...

Ja den övre konvaljen är det något extra med... själen?

Ja den är själfull.
Den undre verkar ha tänkt förnuftigt och klokt.

Men det är bara att måla mera.
Jag blir nyfiken. Kan du inte bjuda lite mer på dina alster med pensel och färg?

Hoppas jag,
Inkan

Amber said...

Inkan: Hmm, spännande med tanken om själfullheten - det ligger något i vad du skriver!

Jodå, jag ska lägga ut fler alster, det lovar jag. Jag målar bara inte så mycket nu när jobbet tar all tid.