Bestämmer jag själv?

Vojvoj - känns alltsomoftast som om någon annan styr mitt liv. Almanckan är full av hit och dit och inuti huvudet snurrar karusellen allt fortare.

Nu låter jag som en romanfiur av Inger Edelfeldt igen, men varför verkar alla andra ha så spännande liv? Vavava? Själv sitter jag här i min morgonrock (visserligen en Pelle Vävare-rock i rött, som jag köpte för en del av pengarna från min andra utsällning) mitt på dagen och har bara hunnit dricka kaffe, klippa till en bit målarduk - längtar så förfärligt efter att måla igen - och beställa böcker på nätet. Och läsa intressanta (?) bloggar. Suuur.

Har tagit två dagar kompledigt då jag tänkt göra inte-ett-skit. Ha. Har redan massor som jag vill göra. Men det ska väl vara så - vem vill ha ett liv där man gör ingenting?!

Ordet bling-bling är inne just nu, har jag konstaterat. Löjligt. Låter som Ebba von Sydow, blekt menlöst leende, inga åsikter och litet påhittade fjantord och halvmeningar som man upprepar, som "bling-bling är heeelt rätt just nu". Oh, really. Det förändrar verkligen mitt liv, mademoiselle blek-kopia-av-ingenting. Låter som om jag fallit in i kampanjen hata Sydow... Det gör jag inte - skulle ta för mycket plats. Men hur mycket bestämmer man själv av vad som tränger sig in i hjärnan? Min gamla man, ja, gammal är han väl minsta av allt, sa ibland något i stil med "Varför lever jag i en värld där jag tvingas veta vem XXXX är?" och så nämnde han ett namn som just då stod på alla löpsedlar, typ EvS. Suck. Vore bra om folk kunde prenumerera på meningslösa namn/personer och deras liv, så slapp vi andra.

Jag vill måla hundar. Faen vet varför. Jag älskar Staffan Hallströms målning "Ingens hundar" - bara titeln är värd några tusen. Kankse blir jag hund i mitt nästa liv. Då ska jag banne mig bita somliga - hårt!