Trött som en bil
Piirinencitat. En gammal favorit.

Var på julmarknad i Gamla Stan med mina elever igår. Frös som en hund i en och en halv timme. Hem och duscha efter att ha somnat på konferensen upprepade gånger. Sov bort körövningen och tänkte sedan se litet Sex and the city. Jo, hej och hå! Tippade omkull i soffan hela tiden, så jag la mig i sängen igen. Skulle läsa senaste Allt om mat. Vaknade i morse med sillsalladreceptet tatuerat på kinden. Snorar vidare i tillvaron.

Försökte övertala Samuel att vi inte skulle ha någon julgran i år. Han talade till mig som om jag vore dement. Och den ska stå där den alltid stått. Jaha. Och så hörde han fel på luciamorgonens hejtomtegubbar... "Mamma, varför sjunger de hej tomtegubbar låt oss snuskiga vara?" Han är lik sin far, den ungen. Igår, i skolan, boxade han en annan unge i nyllet så brillorna gick i bitar (på den tillboxade ungen). Han är lik sin mor, den ungen. Bästa blandningen, if you ask me.

Att vara trött och förkyld gör en så trevligt bizarr. Jag ser bara tokigheterna i tillvaron och tomtar runt och snorar och myser. Orkar knappt ta någonting på allvar. Lika bra det.

Inte ens läsning är något nöje just nu. Det är bara ett sätt att flytta ögonen.

Julkappar? Vovoj. Jag säger bara böcker och skivor, böcker och skivor.

Undrar hur det går att köra bil i eftermiddag. Håll er hemma, säger jag bara. Det borde jag med.