Av förklarliga skäl byter jag om i damernas omklädningsrum. Igår när jag steg in där var det tomt - på människor/kvinnor. Kläder och väskor fanns där dock. Men märkligt såg det ut. Inga ytterskor, dem tar man ordentligt av sig och lämnar, nu på vintern, redan vid dörren till träningslokalen.
Väskorna stod prydligt ställda så långt under bänkarna som möjligt, stängda, någon väska med ett par långbyxor prydligt hopvikta ovanpå. Kläderna hängde på krokar, en per omklädare, det var tydligt. Flera kvinnor hade hängt sin rock/kappa/jacka utanpå alla sina hängande kläder, liksom skyddande, markerande att detta hörde ihop. Några få plagg låg på bänkarna under krokarna, ordentligt ihopvikta. Inte ett underplagg så långt ögat kunde söka sig. Inte en trosa, inte en bh. En handduk. Hopvikt.
Ser det ut på detta prydliga, och för mig ängsliga, vis i herrarnas omklädningsrum också? Eller beror det här på de därvarade kvinnornas ålder, ca 35 och uppåt, mest uppåt? Varför varför? Det kändes som om alla hade gått till sin egen begravning och (förstås) inte skulle komma tillbaka mer.
Det hade sett betydligt skönare ut med en trosa här, en bh där, några tröjor i ett hörn. Eller? Ska kolla litet extra en tid framöver för att se om det bara var igår som det råkade bli så, tja, obehagligt, faktiskt.
Kom att tänka på människor som måste lämna sina hem under andra världskriget. Eller inför "duschen" i lägren. Jag vet, hemskt, men så gick min tanke. Eller känsla.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment