Tuesday, January 03, 2006

Vitt - och litet brett

Utanför mitt fönster är ljustet orangerosa, solen glimrar som guld i grenarna på den stora lönnen vars grenar är vita av snö. Luften är dimmigt gyllene. - 8 grader C. Nyss ringlade det blå saltsjöbadståget förbi, som en färgaccent, noga uttänkt. Sceneriet ändrar sig snabbt, medan jag skriver har solen sänkt sig bakom träden uppåt Neglinge och ljuset är blågrått utom vid den vitgrå trädranden, där det nu är kallt ljusrosa.

Att se ljuset förändras vissa dagar är som att titta in i en eld. Njae, förresten. Det är mer aktivt, och förstås flyktigare, än eldtittandet.

A propos ingenting - brukar säga att jag inte begriper mig på män. Inte heller begriper jag mig på kvinnor. Och barn ska vi bara inte tala om. Djur förstår jag mig inte på. Och mig själv, ja, jösses... Begriper jag då någonting alls? Nä, förmodligen inte.

Har litet lätt börjat sortera i teckningar, bl a krokier, akvareller, etsningar, gouacher, ja, allt jag gjort på papper. Oj, vilken mängd jag producerat! Och en hel del är rätt bra. Kul.

Började med utsikten från fönstret. Nu är allt blågrått. Bilarnas röda baklyktor på Stockholmsvägen lyser så starkt mot stålfärgen i luften.

Jag är en riktig färgmänniska. Det jag älskar mest i mitt möblemang är mina varmt klarröda sjuanstolar runt matbordet, som är av al med rödmålade bordsben och en nästan apelsinfärgad, oljad skiva. Det gör mig glad flera gånger om dagen. Jag tröttnar aldrig.

Rubriken på denna text tänkte jag på i samband med snön, som ju sällan är vit egentligen. Kom på att jag en gång skrev en sonett om färgen vit. Har skrivit rätt många sonetter i olika ämnen. Det är ett roligt sätt att samla sina tankar runt ett ämne. Så här lyder sonetten, vilken jag skrev någon gång i slutet på 80-talet och som heter Sonett på tema vitt:

En oskulds väna uppenbarelse
kan locka oss att en gång extra gapa
nog gäller detta ned till minsta apa
visst rörs var mänskoläktad varelse

Skön renhetens och oskuldens förvillelse
ett lakan, mjölken vi ser katten lapa
det rena, vita... Ge dig själv en skrapa
så ren är säkert inte du; åh, ruelse

Och vet! I akvarellens sköna bild
är näst intill förbjudet blanda vitt
En stråle vitt i prismat gör dig vild

för ögat hela spektrum ligger spritt
Se upp! Tro inte det som bilden ger
Vitt döljer mer än det du genast ser



Tja, som det mesta i livet. Tro inte det du genast ser. Där bakom finns så mycket mer.

Färdigrimmat. Ska iväg och aktivera mig, gubevars. Träna, alltså.

No comments: