Sexistdebatter
Som f d medlem i Grupp 8 (nix, det är inte en länk) kan jag bli litet trött på att de diskussioner vi hade på sjuttiotalet upprepar sig, nästan utan variation. Män tar åt sig personligen i stället för att se helheten, kvinnor anklagar individer (män och kvinnor) i debatten och så är pajkastningen i full gång. Ämnet hamnar helt i bakgrunden.

En anledning till att det blir så, är nog att vi, trots i huvudsak samma genusfostran, har helt olika upplevelser beroende på om vi är män eller kvinnor. Sedan utgår vi från att den verklighet vi själva upplever är den enda sanna - något överdrivet nu, men dock. En annan anledning är nog att vi har lätt för att ta åt oss, för ingen vill ju vara "fel" i den debatten, eller i verkliga livet.

Med samma genusfostran menar jag att vi alla, de flesta i alla fall, fått lära oss var samhällets gränser går för att vara flicka resp pojke. Alltför ofta har vi lärt oss det i vår egen familj, men också i skolan och i övriga samhället, t ex media. Jo, jag vet att det är svårt att avgöra var de absoluta, om de nu skulle finnas, gränserna går för hur man ska vara/är som det ena eller andra könet. Fast vi vill gärna hitta enkla lösningar på hur det ska/borde vara, vi människor.

Jo, jag passade inte i Grupp 8 - inget fritänkande där inte. Mycket bra gjorde vi, och gör de säkert, de som nu finns där, men som sagt - uniformt.

Det finns mycket mer att skriva i ämnet, men nu ska jag till fritids och hämta sonen.