Pytt i datorn

Inga nyårslöften här. Är för mycket realist för det - vilket betyder att jag känner mig själv och inrättar mig därefter. Önskningar finns det gott om, men de är ju jämnt fördelade över året.

Läser ibland Bodil Malmstens blogg - hon citerar sig själv ofta, alltså ur böckerna. Varför? Är det inte läge att tänka nytt? Jag får intrycket att "nu har jag tänkt den tanken", ställ frågor and I´ll quote myself at you.

Skulle mata marsvinen igår kväll. Robert, eller var det Anna-Greta, verkade inte riktigt frisk, hasade runt och ville inte äta. Vad gjorde jag? Började p r a t a med fanskapet! Och orolig blev jag också. Nu har jag blivit så mesig så det börjar vara dags för halshuggning.

Och ovanpå alltihop såg jag (frivilligt) ett program om Evert Taube, som jag skarpt ogillar, inte som person, har aldrig träffat honom, utan som poet. Patetiskt trams eller nåt åt det hållet har jag alltid tyckt, trots att han är en nationalklenod. Nu tyckte jag det verkade finnas en hel del läs- och hörvärt trots allt. Suck. Det måste vara åldern (vilket är ett uttryck jag avskyr!).

Över huvud taget ogillar jag uttryck som florerar som sanningar. Till exempel idén om att de som för det mesta är tysta, verkligen kommer med något bra när de väl öppnar munnen (om de inte är magsjuka förstås, haha) eller att de bara pratar om de verkligen har något att säga. Sorry, men det stämmer lika litet som att den som pratar hela tiden bara pratar strunt. Ibland kanske folk är tysta för att de har fattat att de inte har något att säga, helt enkelt.

Det finns inga enkla sanningar, är väl vad jag vill säga och därmed har jag genast dragit till med en floskel som florerar som sanning. Så lätt var det. För övrigt biter inte aktivt kol på dem med mundiarré.

Känner mig litet vilsen när Samuel är hos sin pappa. Har förstått att jag borde dejta någon av motsatt kön (eller så) och aktivera mig. Det har jag gjort. Aktiverat mig alltså.

Läste SvD i morse, åkte och tränade så julsvetten rann, pratade länge med en annan aktiverande träningskvinna om våra liv och barn och hennes man, åkte hem och löste en soduko, sov på soffan och drömde konstiga drömmar, funderade på att tvätta litet men det verkade långt och kallt till tvättstugan idag så jag slog på tv:n istället. Litet lax och ett glas vitt, en artikel i tidskriften "Haiku", som är utgiven av Svenska Haiku Sällskapet (jo, det står så på skriften). Haiku har jag fått mig tillsänd av en god vän som skrivit artikeln jag läste. Och nu sitter jag och funderar på om jag ska beställa "Häxan och lejonet" till Samuel. Han verkar inte så intresserad av att läsa den. Och för övrigt håller han, precis som jag, på med flera andra böcker just nu. Bl a läser han "Drakryttaren" av Cornelia Funke. Och själv har jag svårt för moraliserandet i Narniaserien, är ingen fan av den.

Nu är dagens pytt i panna slut.