Mode, njae

London. Mode. Njae. Visst uppskattar jag vackra kläder, roliga kläder, annorlunda, udda kläder. Och alla dessa skor, som karameller en del av dem. Och skoskaparna med namn som Marc Jacobs och, ja, många zz och många cc är det i namnen i alla fall; klackarna ofta skyhöga med åtminstone 7cm av klacken i metall, eller alldeles tvärtom, balettskor, plattaste platta.

Jag är nog rätt vilsen, praktisk och ointresserad för att riktigt begripa eller uppskatta allvaret i mode, så jag ska inte låtsas initierad eller orda så mycket om detta. Dock såg jag en hel del klänningar och skor famför allt, som jag uppskattade. Utan för många mönster eller alltför mycket av något alls tycker jag det blir vackrast - gärna asymmetriska skärningar.

Virkad klännig - njae. Inte i min smak i alla fall. Djurhudsmönster är populärt på både kläder, skor och väskor. Och så fort jag sagt till Samuel att i Sverige står det i tidningarna att rutigt är inne, men här i London har de inte det, så hade nästan varenda en, både män och kvinnor, rutigt. Aldrig mer ska jag säga...

Många hade leggings och kavaj - ser oklätt ut enligt mig. Var e brallorna/kjolen, liksom? Njae.

"Men mamma, fotograferade du hennes rumpa?!" Litet uppkäftigt faktiskt! Klädseln, alltså.

Röda kläder och rosa stolar i solvärmen. Stövelröda mot kappröda, njae. Men de är rätt söta, paret, tycker jag.

Så här ser väl de flesta ut. Bilden tagen vi det bildbemängda planket utanför Tate Modern. Axelbanden på väskorna åt samma håll, från vänster till höger.

Äsch, somliga vänder en färgstark baksida åt modet!