Observera att jag inte tycker att att all litteratur är värd att läsas, men om man ser till att eleverna läser, både med och utan vägledning, båda är viktiga, så kommer de flesta att hitta sin litteratur. Och de som är vuxna nu, ska de få skrivet på näsan vad de ska gilla - nämligen det som ingår i kanonen.
Förresten vad är svensk litteratur? Andersson och Petterson och Lundström och jag? Vad är Khemiri för svenskt namn - nä-ä, det går inte för sig. Jersild kan väl inte vara riktigt...svenskt, Bang - är det ett namn öht - Kalli...äsch, Antti, Crafoord - ni får läsa era egna böcker, vi vet inte vart ni hör! Det får bli Andersson och Pettson å... Ävafan, jag slutar läsa och börjar, ja, finns det nåt annat svenskt man kan göra?
Delete folkpartiet - eller var det flockpartiet?
Undrar om man få gå på sunkiga syltor och gilla det? Det är nog inte värt det; ingen bra upplevelse med andra ord.
Nu blev jag visst lite upprörd.
Och målandet blev svenskt lagom ljummet idag - se nedan. Not my day and no cup of tea...
2 comments:
En syster i upprördhet är jag: man ska läsa det man vill och snart hittar man det som kanske ger mer i läsandet. Och det är väl bra att det finns läsare inom alla changrer (heter det så).
Men det finns en fisförnäm "kultur"-elit både här och där... De som anser sig veta det bästa för alla andra.
Ta mig i häcken -säger jag.
Vilken underbar akvarell (?) föresten! Njutningsfull.
inkan: Skönt att ha en syster upprördheten! Gissar att vi är många. Jo, man säger som du skriver, men brukar stava genrer - men man begriper ju vad du menar, så...
Tack för akvarellberömmet - jag var rätt missnöjd - tyckte den kändes litet mesig, men att själv bedöma den närmaste tiden man(jag) procucerat något, skrivet eller målar, är rätt vanskligt.
Post a Comment