Sonens bästa kompis och granne har kommit hem från sin sommartillvaro på Hallands Väderö och nu sitter de klistrade intill varandra och spelar Gameboy och bygger Bioniclegubbar, medan jag sitter i min säng i mitt vita spetsnattlinne (som jag köpte i sydfrankrike), med frukostkaffet och läser Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor" i lugn och ro - nästan. Då och då får jag hoppa upp och leta efter små Bionicledetaljer eller öppna någon burk som är hårt tillsluten, fylla en bytta med vatten eller bara medla lite.
Nu förstår jag varför Larssons bok är så populär - han skriver/skrev otroligt bra. Verkligen en förlust att han inte fick fortsätta.
En hastigt på kommen haiku:
Doftande nattmörker
änglatrumpetens vithet
slösar fuktsöt parfym
2 comments:
...och du är att avundas. Du har del II i Milleniumserien kvar att läsa: Flickan som lekte med elden!
som är ännu bättre.
Ah, det gläder mig! Jag tycker det är så svårt att hitta böcker som man inte vill släppa.
Post a Comment