Trött. Mer i själen än i kroppen. Äter ljummen ugnsstekt lax direkt ur den lilla vita ugnssäkra formen. Har legat i soffan och läst tidningen och småslumrat ett par timmar. Kommer mig inte för att göra något vettigt.
Tänker på hur trist det är när Samuel är hos sin pappa. Så tyst och stilla bland möbler och böcker och gardiner. Emellanåt känns det rent meningslöst med alltihop.
Jo, det är väl en liten grop där jag befinner mig just nu.
I morse mötte jag Samuel och hans pappa vid skolan och tog med mig fiolen och följde med sonen till hans klassrum. Han hade en jätteböld på sidan av halsen och ont så fort han rörde sig. Vi gick till skolsköterskan, som sa att han behövde gå till en näsa- halsspecialist. Ringde genast och fick tid mitt på dagen. Då hade Samuel kroknat betänkligt, berättade hans lärare. Det visade sig senare att han fått feber - också.
Pappan hämtade, och de åkte till doktorn, som konstaterade halsfluss. Nu äter han penicillin och tycks ha det skönt vid datorn hemma hos pappa.
Själv funderar jag på att släpa mig iväg och träna, för att ge själen en kick. En liten kick.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Ja, Inkan, inte vet jag om det är en mellandag. Kanske. Vi hoppas på det.
Jag lovar att uppskatta roligare dagar sedan! :-)
Post a Comment