Monday, July 30, 2007

Forsell och Bergman - de stora som gått bort

Tittar på Marie Nyreröds film om Ingmar Bergman. Bergman var en av mina stora favoriter när jag var mycket ung, väldigt många av hans filmer har jag sett - och tyckt om. Som krånglig tonåring tyckte jag att jag förstod, fick en förklaring på mycket i livet.

Viskningar och rop var jag alldeles tagen av länge. Fast då var jag nog så gammal som 25 och hade flyttat till Stockholm redan. Vilken av hans filmer som jag tycker bäst om, kan jag inte säga. Man växlar ju i livet, vad gäller behov i både glädje och sorg. Fanny och Alexander är ju en storslagen skröna, ja, inte skröna för Bergman, men för oss andra. Jag har sett om den flera gånger och tycker om den lika mycket varje gång, även om överraskningarna går förlorade efter första gången.

Laterna Magica läste jag när den kom 1987. Minns inget speciellt mer än att det var som en av hans filmer, eller som många av hans filmer hopslagna. Inte så konstigt, kanske...

Lars Forsell har jag läst ganska litet av, märkligt nog. Dock har han påverkat mig genom sina uttalanden. Han sa en gång, i dec 1986, att den som inte kan skriva en sonett om en kork t ex, aldrig kan bli författare, eller inte kan skriva - något i den stilen. Då flög den lede i mig och jag satte mig genast att skriva en sonett, min allra första - om korken.

Sonett om korken

En del av korkens dolda grammatik
skönjs när den härligt mjuk och svällande
från toppen släpper med ett smällande
sin gyllne ljuva syndaflods mystik

En gudasyn - en doft av erotik
Ah, korken av och vinet gällande
gör mänskan alltmer naturellande
hon gläds, hon njuter livets dynamik

I rusets storm hon sjunger galna sånger,
när korklöst vinet flödar - snabbt förrinner orken,
nu återstår blott mörka makters hemska ånger

Åh, kunde man nu flyga bort, som storken!
Så sant, är korkens tröga glidande
ett utmärkt stopp för mänskans lidande


Sista versen har ett alternativ:

Man bör nog skriva sin sonett om korken
djupt tänkande och drickande i natten
en korklös whisky och en flaska vatten


Tycker nog att den känns litet tung, språkligt, men det var ju min första... Sedan dess har jag skrivit många, till fester och födelsedagar bland annat. Har också läst många sonetter - det är ett spännande versmått, inte alltför enkelt, vilket tilltalar mig. Man ska ju ta hänsyn till formen i flera avseenden, både rim, meter och innehåll. Man kan ju läsa Shakespeares sonetter, till exempel. Det finns många andra spännande också, för den som är intresserad.


Ser nu, när jag gör länkar, att i Viskningar och rop spelas Bachs Cellosuite nr 5, ett av mina favoritmusikstycken! Men så underligt... Undrar om jag fått kärleken till stycket från filmen utan att känna till det? Äsch, det har ingen betydelse! Lyssna på den cellosuiten! Sarabanden är det allra vackraste, när den spelas av , tja nu har jag glömt vad den blonde svenske cellisten* heter (någon som vet?), hittar inte skivan heller... Han var elev till Rostropovitj i alla fall. Jag har cellosuiten där Rostropovitj spelar, men jämfört med svensken sågar han okänsligt.

Jörn Donner, en annan av mina favoriter (för att han är så oförutsägbar och så härligt elak), sa när de frågade honom idag hur Ingmar Bergman var som person - tänk er hans långsamma finlandssvenska:
"Nå, han va´en krokodil - om man gav honom lillfingret försökte han ta hela handen." Det tyckte jag var kul!

* Frågade skånska Kristina och hon visste: Frans Helmerson! Tack Kristina!



9 comments:

Evas blogg said...

Men vilken härlig sonett! Nej det är inte lätt att skriva dem, jag har försökt en gång. Men de är vackra att läsa. Jag gillar rytmen. I Bergman tyckte jag också om, han har gjort så mkt bra film.

AMber said...

Tack Eva! Ja, rytmen är en stor del av njutningen när det gäller sonetter. Jag kanske lägger ut någon fler framöver.

Det känns alltid så märkligt när sådana duktiga konstnärer går bort, jag menar dör. Kanske läge att se om något...

Bloggblad said...

Jag är jätteimpad av din kork(son)ett... korkett.. låter som en ny versfot. Vad duktig du är! Jag skulle vilja läsa mer av din penna!

Tänk, jag som sysslar så mycket med att rimma och knåpa ihop sångtexter, är helt borta när det gäller de klassiska måtten - visst- jag har pluggat på dem, men när jag skriver gör jag det helt på gehör. Har inte en aning om vilken form det är, men det brukar stämma när man sjunger det utan att behöva betona fel stavelse (vilket är det värsta jag vet à la trygga räkan...)

AMber said...

Bloggblad: Tack! Korkett är bra! Månntro den jag skrivit om flugan kan heta flugett?!

Jag kommer att lägga ut litet skrivet då och då. Till saken hör att jag under flera år målade istället för att skriva, så jag måste värma upp för nytt material, de har blivit väldigt litet annat än rena övningar de senaste åren. Men nu suger det i skrivartarmen - särskilt som jag bestämt mig för att bli klar med min roman. Den är väl klar till 2/3 ungefär.

Du behöver ju inte de klassiska måtten, du skriver ju musik! F ö har jag sjungit din "Sommardagen" många gånger. Den är så fin!

Det är det som är så fint med världen - det finns så många sätt att göra saker på, och ändå blir det bra.

Det Mörka Hotet said...

Ingmar Bergman har betytt mycket även för mitt filmintresse. Trots att jag mest ser filmer med de tre "måstena": snabba bilar, exotiska platser och sny...duktiga tjejer!


DMH/Samuel

AMber said...

DMH: Haha! Du är allt en kulturell rackare du. Du tänkte väl på att du kommenterade hos en gammal feminist, I guess. Snygg sväng iaf.

carulmare said...

Mycket imponerad! :) Själv skriver jag inte dikter, men om jag någongång ändå skulle göra det - jo, det har hänt - så blir det nog ett nytt versmått för varje dikt... Ändå är det sant att jag har skrivit en sonett... med hjälp av DN:s sonettmaskin. Kolla här, om ni har lust.

Inkan said...

Underbar sonett- med humor och finess! Suveränt skrivet.
Lägg gärna ut fler sonetter -de är faktiskt härliga att läsa.

Jag har Shakespears sonetter i
dubbeltryck:En bok med sonetterna både på engelska och i svensk översättning. Jag brukar roa mig med att läsa högt för mig själv ibland- just för rytmens skull.

AMber said...

Carulmare: Tack för berömmet! Jag kollade in maskinen, men det krävs ju att man klarar att hålla ihop innehållet och att få till det på slutet - inte helt lätt, faktiskt. Det klarar inte maskinen, tack och lov. :-)

Du skriver inte dikt, nej, av någon anledning dras man ju till olika saker i livet - också där säger jag tack och lov. Det gör förmodligen du med...

Inkan: Tack så mycket! Shakespeares sonetter är härliga! Det var ett tag sedan jag läste dem, får väl plocka fram dem igen. Som vanligt tycks vi ha samma böcker, samma smak. Fascinerande!! Och roligt.