Sunday, July 29, 2007

Födelsedag



Nu är Samuels och hans lillasyster Signes födelsedagar vederbörligen firade, de fyller, praktiskt nog, år dagarna efter varandra - han 9 och hon 4. Vi presentade och tårtade hemma hos mig i år, det varierar litet. Rosorna och daggkåpan passade så bra ihop, dem plockade jag i vår trädgård.

Eftersom sonen är en ovanligt envis sort blir det inget tårtköpande, "hemgjort är bäst" är hans devis. Vem är det som gör? Jo, jag! Visserligen har han alltid hjälpt till, men krångliga tårtor, gör mig stressad när jag står där, ofta sent kvällen innan fölset. Detta år inget undantag. Han skulle ha en trevåningstårta. Det lyckades jag lura mig fri från, utan att veta om det, genom att tillåta att han köpte ett nytt Gameboyspel dagen innan födelsedagen. Inte hade han tid, eller lust, att baka tårta då, så han sa att jag inte behövde göra en trevånings... Tack så väldigt mycket! Men han fick tömma diskmaskinen och städa undan all disk i matrum och kök, vilket han ordentligt gjorde utan att knota - spelet hägrade ju och att börja diskutera med sin envisa mamma skulle bara stjäla tid från spelet. Så resonerar en sann kalkylerare - oavsett ålder!



Som den, i vissa fall, ordentliga person jag är, för jag bok över vilka tårtor vi har vilka år och om de "går hem" eller inte. Detta började jag med när sonen envisats med att vilja ha en jordgubbsmoussetårta och det tog ett halvt liv att förfärdiga eländet - och sen säger ungen efter första tuggan "inte gott". Spöa barn är förbjudet, så jag bet väl hål i tungan, eller nå´t - min egen tunga alltså. Detta var när han fyllde 5 år. Till saken hör att han sedan han var drygt fyra läser recepten för mig/oss allteftersom, vilket han även gjorde denna gång. Efter att ha läst "passera jordgubbarna" rusade han ut ur köket och in i sitt eget rum. Jag, stressad över alla moment, allt kladd och att försöka hitta lagom svåra saker för Samuel att göra, fräser irriterat till honom att han ju lovat att hälpa till med tårtan, varför springer han då iväg... Lurigt tittar ungen på mig och säger:

"Men det står ju att man ska passera jordgubbarna, mamma! Jag gjorde ju det!" Det fnissade vi åt ett halvår efteråt.



Ja, det där med ord är den starka sidan i vår familj - när jag häromåret skulle kasta sonens dammiga pappslöjdsakvarium, som han gjort hos dagmamman när han var 4 år, sa han :

"Nej! Det får du inte kasta! Det är mitt hakvarium!" Han har det kvar...



Igår när det var sovdags ville Samuel lyssna på sin nya jazzskiva John Coltrane live at The Halfnote, behaglig saxofonmusik. Kanske blir jag också jazzfrälst. Tänk vad man lär av varandra - oavsett ålder.

9 comments:

Inkan said...

Å dessa födelsedagstårtor:) Och din son är ju så go: "hakvarium" - ett mycket bra ord. Säger precis vad det är frågan om.

För två av mina barn (födda i juli) var det alltid jordgubbstårta som gällde. Lillebror som fyller i november fick nöja sig med djupfrysta gubbar ... men han fick även varma hjortron till vanillaglacen som tröst. DET var hans vinst som novemberbarn. Ty hjortronen i frysen var slut när juli kom.

Evas blogg said...

Hakvarium, det bästa jag hört idag! Ja dessa tårtor. Vår yngsta har aldrig ätit tårta så där blev det för det mesta glass istället, eller köpt glasstårta. De två andra fyller i augusti så det blev oftast jordgubbstårta. Och snart ska här bakas en tårta till mig, det är viktigt (jag är värre än barnen!!).

Bloggblad said...

Å vilket bra ord. Hakvarium... logik så det smäller om det. Och passera jordgubbarna... bra!

Panter said...

:) Underbar son med glimten i ögat förstår jag. Det är med att låta barnen bestämma tårta kan ha sina sidor... numera vill mina stora inte ha tårta så det löser sig bra. Bakverk och deadlines är INTE min starka sida. Om jag svär så är det då.
Tårtan på bilden ser otroligt god ut i alla fall.

AMber said...

Inkan: Tårta med jordgubbar är jättegott, men det kombineras ofta med grädde och det vägrar sonen. Hjortron och vaniljglass - mmmm. Det är nästan heligt för en gammal norrbottning som jag.

Novemberbarn, förresten, vilket vckert ord...

Eva: Nej, många barn äter ju inte tårta. På kalas har vi ibland haft glass med choklad eller kolasås istället.

Vad trevligt att du är värre än barnen! Något ska vi väl vara värre på. ;-)

Bloggblad: Jo, ordsintheten går i arv från både mor och far. Men det betyder att man ofta "förlorar" argumentationer.

Panter: Bakverk fungerar bra, men deadlines - usch!!! Bakverk tilltalar nog min minuiöst ordentliga sida. Man tycker att deadlines borde göra det med, men... Outgrundliga äro, tja, de flesta vägar, skulle jag säga.

Jo, tårtan blev mycket omtyckt av alla gästerna, både små och stora, som tog om flera gånger. Det gjorde mig nöjd.

AMber said...

Äsch, missade ett "t"i minutiöst...

Visionary Soul said...

*skrattar*... Åh, tack för dina härliga berättelser, du och din son är sådana härliga personligheter! :-) Tack för att du berättar och ger så goda skratt, eller fniss, eller leenden, beroende på historien... :-)

Det Mörka Hotet said...

Grattis i efterskott till grabben med det fina namnet - och tårtan såg närmast prisvärd ut!


DMH/Samuel

AMber said...

DMH: Ska hälsa ätteläggen ett grattis från sin namne! Jo, tårtan blev riktigt bra - med litet gnissel under tillverkningen, så går det mesta. ;-)