Woman by birth, bitch by choice

Rubriken är tagen från min nyckelring, den som jag har som profilbild. Jag hittade den i Kanada på ett stort , gräsligt köpcenter, där de inte ens hade en bokhandel att vila själen i.

Funderar på att byta ut profilbilden, känner mig inte så bitchig längre, även om jag gillar texten. Men ingen ska sväva i tvivelsmål om att jag vet vad jag vill och att jag inte tvekar att framföra det. Fast min omgivning vet nog det, vid det här laget, även om jag med åldern mildrats. Det är rätt skönt, faktiskt. Att ha mildrats, alltså. Jag kan ändå inte ändra världen. Men jag vet sedan min period i Grupp 8, att man verkligen kan på verka - kanske inte alltid på det sätt man tror dock. Med åren lärde jag mig att anfall, eller att argumentera ihjäl sina medmänniskor, inte var bästa sättet att få dem att ändra åsikt eller tänka efter. Milda samtal i skymningen gör sin kur ganska bra, de också. Ger upp gör jag dock inte!

Har ett självporträtt, målat i olja, som jag funderar på att ha som bild i stället.

Sitter och tittar ut på regnet medan sonen och katten fortfarande sover, Saltsjöbanan rasslar förbi och duvorna kurrar så det hörs hit in.

Idag ska vi besöka bakluckeloppis, för att reka priser. Som en rolig sommargrej tänker jag och Samuel testa att sälja en del vi vill bli av med på en sådan loppis. Samuel har flera årgångar Bamse och diverse lösa serietidningar och album han inte längre vill ha kvar (ett par rejäla lådor, faktiskt), och jag har fått samlartallrikar i present för många år sedan (jag a v s k y r samlartallrikar) och har dessutom tonvis med böcker där jag försiktigt lyckats plocka ut några att göra mig av med. Prydnadssaker har vi inte, så där finns inget att sälja.

Synd att man inte kan sälja dåligt samvete. Konkurrensen skulle väl bli stor då, kom jag på...

Denna vackra New Dawn sticker in sitt huvud på balkongen - bara att sticka in nosen och känna den milda hallondoften. Sådant gör mig lycklig.