Monday, July 02, 2007

Självporträttet


Här hade jag långt hår, numer har jag page till där käken böjer av, strax nedanför öronen. Nå, jag gör inga smickrande porträtt, i alla fall. Detta gjordes för 10 år sedan, men skillnaden är inte stor. Den något stirrande blicken blir av att man så intensivt studerar sig själv i spegeln.

Samuel hjälpte mig att ta bort namnet, med samma färg som jag målat - tänk att man ska behöva ta hjälp av en 8-åring. Men han gjorde bokomslaget till en av sin pappas böcker när han var 4 år - på dator - så vad kan man förvänta sig?!

Jag känner mig litet nervös över att lägga ut det här - vet inte riktigt varför, faktiskt. Tror, av någon anledning att ni som läser ofta, ska bli besvikna. Underligt. Jag brukar inte vara nervös. Då blir det bra att åka bort några dagar, så det får vila.

Jag ska låna med mig Samuels lillasyster Signe, som fyller fyra dagen innan Samuel fyller 9 nu i juli, och åka ut till barnens farmors ö och njuta av det vackra runt omkring och bada i havet. Ska packa nu medan Samuel fortfarande sover.

Återkommer mot slutet av veckan.

14 comments:

qi said...

Inte blir vi besvikna inte... Det är ett jättefint porträtt! Den röda bakgrunden gör mycket, säger något, är viktig, framhäver...

Bloggblad said...

Fint! Jag känner igen blicken, du ser precis ut som en som tittar sig i spegeln och hoppas få svar på nåt...
Och vet du, jag har visserligen inte funderat på hur du ser ut, men när jag ser bilden stämmer den!

Det Mörka Hotet said...

My Lord: är alla bloggare - utom jag - lika begåvade med såväl penna som pensel? Själv kan jag knappt rita en streckgubbe!


DMH/Samuel

Inkan said...
This comment has been removed by the author.
Inkan said...

Å vilket stiligt porträtt. Du är ju konstnär. Men det förstod jag när du visade din fågelkvinna som jag blev så förälskad i.

Fina färger och bakgrunden var häftig. Den säger en hel del.
Rött...

Du får mer än gärna visa fler saker du målat.
Det vore spännande att få se mer!

Evas blogg said...

Fin bild! Du är en duktig konstnär!

Panter said...

Besviken? Nä, varför det? Du målar jättefint, håller med alla de andra. Jag hade inte någon bild av dig heller, men nu så är det bara så självklart. Visst är det så du ser ut!

Visionary Soul said...

Absolut inte besviken - jag säger som Bloggblad, jag tycker att bilden stämmer med hur jag tror att du ser ut, utan att jag funderat på det! :-) Du ser fin ut! :-) Fast på bilden har du markerat tröttheten med grönt runt ögonen... kanske är du mindre trött nu, än då du gjorde bilden?

Din son verkar vara ett ovanligt smart barn... väldigt kul också, mmed humor alltså! Det låter precis hur mysigt som helst att få åka till en ö med en 4-åring och en 9-åring... hoppas att ni får det väldigt mysigt! :-)

AMber said...

Tack för att ni inte blev besvikna - om man nu kan tacka för det. Man rår väl inte för att man blir besviken. Det känns bra att ni inte blev det, i alla fall.

Qi: Ja, varmt, intensivt rött är min favoritfärg! Något säger väl det. :-)

Bloggblad: Nej, man funderar nog inte så mycket över bloggarnas utseende, när du säger det. Vad bra att det stämmer, trots allt, även om jag ser litet väl stirrande ut på porträttet.

DMH: Du kan säkert något som inte vi som målar kan. Jag kan inget om tennis t ex, vilket ju du kan!

Inkan: Tack! Rött, ja. Man får inte vara feg om man ska klä sig i rött, vilket jag ofta gör. Ja, eller så är man feg och låtsas vara modig - jag vet inte riktigt. :-)

Det kommer nog fler målningar på bloggen vartefter.

Eva: Tack! Visst blir jag glad över att du tycker om det jag målar! Så är det väl med det mesta vi gör, vi människor - vi blir glada om andra uppskattar det vi gör, även om man inte gjort det för uppskattningens skull i förstone.

Panter: Tack! Egentligen vet jag inte riktigt vad jag trode besvikelsens skulle gälla, mitt utseende eller själva målningen av detsamma. Det är ju så personligt att det väl är känsligt över huvud taget, gissar jag. En slags odefinierad rädsla...

Visionary Soul: Tack! De grönfärgade skuggorna runt ögonen, markerar nog hur skuggorna föll runt ögonen i den belysningen, mer än att jag var trött.

Jodå, sonen är väldigt smart - litet skrämmande ibland, men det är väl bara att vara glad egentligen. Bäst av allt är att vi kan diskutera saker så bra ihop. "Nu filosoferar vi igen, mamma!" säger han ofta i bilen när vi suttit och dryftat t ex hur man vet att man är sig själv och inte någon annan.

Det Mörka Hotet said...

Ha, ha, ha: ja, jag är bra på att sitta i TV-soffan...tyvärr blir det nog inte så mycket som jag försöker ge sken av!


DMH/Samuel

AMber said...

DMH: Det gäller att ha ett sken som bedrar på ett bra sätt. ;-)

Men du har bidragit till att jag läste om Venus Williams i sporten idag - förut visste jag knappt vem hon var...

Space babe said...

Jag sällar mig till hyllningskören - jättefint porträtt!

AMber said...

Spac Babe: Tack! Vad glad jag blir!

Det Mörka Hotet said...

Allt nå't!


DMH/Samuel