...och små!
Avslutar med en bild av min själ - inte idag, men nog så ofta. Jag blev så fascinerad när jag såg det här igår när jag körde ute på Bogesundslandet, utanför Stockholm, dit jag skulle på körläger. Bestämde att jag skulle stanna på hemvägen och ta en bild, eftersom landskapet liknar flera av mina målningar, se bild i arkivet från 1 augusti t ex. Det är något med dessa kala stammar som sticker upp och som bara förändras med hjälp av ljuset. Suggestivt - och formmässigt lockande!
8 comments:
Härliga bilder!
Fy vilka otroligt fina bilder.
Den nedre bilden .., det är sån natur som ger mig å n g e s t.
Tänk, så olika det kan vara.
Och så bra att det är på det viset.
Jag har också tittat på dina bilder, fina alla tre, men det är den tredje som jag tycker är dramatisk och tar tag i mig. Vad har hänt? frågar jag mig, här måste något ha hänt... Det är den bilden som stannar kvar i mig.
Alexandra och Marlene: Vad kul att ni gillar mina bilder!
Elisabet: Ja, det är verkligen olika! Jag blir lugn av sådana bilder. Vissa "vackra" bilder inger mig istället oro och ångest...
Qi: Ja, jag vet inte alls varför det ser ut så. Träddöden beror förstås på att det finns så mycket vatten där, men varför det blivit vattenfyllt vet jag inte. Det går nog att ta reda på.
Men visst är det en spännande bild!
Fina bilder -och ekollonen så söta. Men den undre bilden ger mig obehag - just för vattensjukan och alla dessa döda björkar - bara kala stammar kvar.
Ändå är ju björken ett av de träd som dricker enorm mycket vatten på ett dygn - har jag en gång läst om.
Undrar om allt får stå kvar just för djurliv, insekter etc i just den vattensjuka marken?
Du tar också spännande bilder! Har sett hur bloggare är fina på bilder - har ni tänkt på det.
Post a Comment