Upprörd mamma, dvs jag:
Men nu har du hoppat i min säng igen, den har flyttat sig och saker har rasat ner, sladdarna ligger så man inte kan släcka lampan- jag har ju sag till dig massor av gånger. Varför gööör du så?!
Lugn son svarar omedelbart:
Det var inte jag, det var en flock änder som landade i sängen. Det var tur att de inte ruggade, för då hade du väl anklagat mig för kuddkrig också.
Jag skrattade gott och kramade mycket (förmodligen totalt opedagogiskt)! Kan man annat än älska en unge som behandlar sin irriterade mamma så...
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Du har allt en guldklimp där!
"en flock änder..." himmel så underbart - bland de bättre ursäkter jag hört:)
Jag förstår att du har en liten prins!
Jo, jag är både nöjd och charmad!
Och ytterst tacksam!
Ha ha ja kan man annat enn å kramas då : )
too-ticki: Nej, just det. Du har fått ett kreativt barn! Men det är jobbigt utan bilnycklarna - kankse trollkarlen talde om vart han gömde dem? :-)
Post a Comment