SMS:ade sonens far, i morse, och berättade vilket erbarmligt tillstånd sonen befinner sig i.
Det här svaret kom plingande i min mobiltelefon: "Nämen lilla sorken! Krama från far o säg att han är min hjärtepilt!"
Sonen log matt, men lyckligt. Tänk att få ett sådant meddelande från sin , i arbetet, bortresta pappa! Gulle. Båda två är gulle, faktiskt.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Är han skåning, sonens pappa?
"Far"och "pilt" ..., det låter nästan så.
Vilken snälling.
Nejdå, han är stockholmare, men har ett rikt språk!
Sork, som vi brukar kalla sonen, är ju gotländska för pojke. När han var liten ringde han mig ibland och sa "Hej mamma, de ä sojken!"
Jo, han är en snälling. Det känns ju särkilt bra eftersom vi inte lever ihop längre.
Post a Comment